(Lånat foto)
År 1949 kom Ingrid Arvidsson (f.1919) ut med en novellsamling- titeln var "Vårens ruiner" och den recenserades av bland andra Johannes Edfelt. Han öser lovord över debutanten (som hon var vid den här tiden) - "graciöst handlag" och "Tjechovsk stil" är ord som förekommer i kritiken. (En av novellerna har för övrigt titeln "Pingst" och där förenas (enligt Edfelt) "skarpsynt verklighetsiakttagelse, lätt ironi och spröd, vemodig poesi".
Annars är Ingrid Arvidsson säkert mest känd för sin poesi numera- och det finns flera diktsamlingar att utforska. Tyvärr får man leta på antikvariat för i den "vanliga" bokhandeln finns inget att hämta och biblioteken har gallrat friskt.
Jag har beställt "Vårens ruiner" och tänker nog investera i en del diktsamlingar också, så småningom.
Här kan man hitta en dikt och här ett par till (av Arvidsson)
Min mor och jag- en gång för länge sedan.
Från en dotter- av Ingrid Arvidsson
-
Först bar hon mig
en liten tid.
Sedan blev världen kallare
för andra gången
när hon gick bort.
-
Nu bär jag henne
skyddad för världen.
Bär henne i benmärgen och blodet
en liten tid.
-
Hennes spår finns i mina steg
hennes väntan i mina rum.
Telefonen är tyst.
Det är jag som inte ringer
inte ringde, inte kom.
-
Det är hon som är den unga flickan
ute på sina egna vägar
bland vintergatorna.
Och jag måste lära mig
att se henne gå.
2 kommentarer:
vilken fin dikt, Ingrid! "mitt" bibliotek har i alla fall ett par titlar kvar
Mrs C: Du kan vara glad för det! Det är så synd att lyriken alltför ofta får gå i strykklass.
Skicka en kommentar