Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo

Guavafrukter (lånad bild)

Låt mig först varna eventuella läsare med att det här är en roman på många ställen är rejält svart och mycket sorglig. Författaren skriver med stor iakttagelseförmåga och med humor men det svarta, det kan i alla fall inte jag komma förbi. Zimbabwe är ett sargat land och även om landet inte nämns vid namn i berättelsen så är det helt klart vad som avporträtteras.

NoViolet Bulawayo är  nom de plume för Elisabeth Tshele (f. 1981) som är född och uppvuxen i Zimbabwe och som sedan år 1999 är bosatt i USA.

"Vi behöver nya namn" består egentligen av två delar och den första är förmodligen den mest intressanta och mest berörande. Där handlar det om hur barnen i Mugabes Zimbabwe lever och överlever- de som hör till de fattiga och förvisade, förvisade till kåkstäder och slum. När historien tar sin början är Darling nio år gammal och hon och hennes kamrater tillbringar dagarna med att leka och leta upp mat (en bristvara)- det blir mycket påver kost och guava är stapeldiet för det här barngänget som pallar guavafrukterna från de rikas trädgårdar. Världen är farlig och våldsam och livet är mycket skört. Darlings far kommer hem från Sydafrika med HIV och dör en kvalfull död- men då har Darling fått en biljett till det stora landet i väster och hon drömmer om en ny tillvaro hos sin moster Fostalina i "Detrångtmishigan".

Blir livet i USA som hon tänkt sig? Nej, naturligtvis inte. Drömmen krackelerar ganska snart men det är för sent och för omöjligt att åka tillbaka. USA skildras med alla sina vanliga brister (övervikt, ytlighet, okunnighet om andra länder etc) - och det gäller att inte bli en "loser".

"Vi behöver nya namn" blev nominerad till Bookerpriset 2013 och den svenska översättningen står Wahlström & Widstrand för. Jag tycker att det är en läsvärd roman och hoppas att det ska komma fler böcker från Elisabeth Tsheles penna.