Jag reser i det forna Sovjetunionen med hjälp av Laurens van der Post. Han var en sydafrikansk författare (1906-1996) och född i dåvarande Orange River Colony. Van der Post fick ett innehållsrikt och äventyrligt liv- och han fick se många länder.
Under det andra världskriget hamnade han i japansk fångenskap (inget större nöje, minst sagt). Om de upplevelserna skrev han också ett par böcker. Mest känd är Laurens van der Post för sina nedslag i hemlandet- och då främst bland bushmännen i Kalahariöknen.
Nu läser jag alltså om den resa som Laurens van der Post företog i början av 1960-talet (boken är från 1964) i Sovjetunionen. Det första kapitlet ägnas nästan helt åt alla svårigheter som måste övervinnas innan resan kunde bli av. I det här stora landet fick man inte resa fritt och det gällde att ha en godkänd plan innan visum kunde utfärdas.Vännerna varnade: du kommer aldrig att få visum för en så lång vistelse i Ryssland (åtta veckor)- men allt gick i lås och så kan författaren sätta sig på planet.
Någonstans, högt över Östersjön, berättar flygvärdinnan: "Jag har glädjen att tala om för er att det är Jurij Gagarin-dagen idag. Flygkaptenen skickade efter oss så att vi alla kunde gratulera och tacka varandra för vår prestation".
Så småningom landar planet lyckligt på den internationella flygplatsen i Sjeremetevo utanför Moskva.
"Luften var förvånansvärt varm, och det olivoljeskimrande ljuset låg som fernissa över de slanka tallarna och björkarna i skogarna vilka ännu tränger sig tätt inpå huvudstaden. Stillheten var överväldigande, och inte en vindfläkt rörde de bräckliga grenarna. Bortom träden höjde sig varken berg eller åsar eller kullar eller ens torn. Över denna platta jord spände sig denna stilla afton himlavalvet i fulländad rymd och höjd. Och även detta var mycket ryskt. Hur väldigt intryck detta enorma land än gör på sinnena är intrycket av himlen ändå alltid väldigare."
Nästa kapitel kommer att handla om Moskva.
8 kommentarer:
(jag var med buss när jag var i Ryssland, i små fattiga byar, inte storstäder. Besökt Kalevala-byn där Eino Leino smalade sina dikter, och Viborg där min pappa föddes. Och liten båt till Solovetski där Aleksandr Solzjenitsyn var och skrev sin bok En dag i Ivan Denisovitjs liv
Laurens van der Post var våldsamt uppburen på femtiotalet, också i Sverige. Till exempel trycktes Vågspel i det inre som kom 1952, med vackert omslag av Gunnar Brusewitz, i många upplagor.
Han var bra på att glorifiera sig själv och sitt liv, på gränsen till det mytomana. När man efter hans död fick veta mer om honom förlorade glorian mycket av sin glans.
Se särskilt sista stycket i Wikipedias utförliga artikel om honom, det om "Posthumous controversy":
http://en.wikipedia.org/wiki/Laurens_van_der_Post
Hannele: Jag har också gjort en sådan bussresa (år 1961). Jag fick inte se lika mycket som du men vår buss stannade i Viborg- och där fick vi inta lunch på järnvägsstationen. Den bussresa jag for med utgick från Helsingfors och det var mest finlädare med på den turen. Några amerikaner och några fransmän och så vi svenskar. Målet för oss var Leningrad.
Ivo Holmqvist: Jag läste Wikipedias artikel innan jag skrev mitt inlägg. Jag vet att van der Post är kontroversiell. Hans reseberättelse är ändå intressant att läsa just för att den speglar en annan tid och i den här boken märks inte mycket av självglorifiering- det är en ganska vanlig men ändå fängslande reseberättelse.
Kul att du beslöt Viborg! Jag tror att det står i min pappas pass... (han fick fly under kriget och gillar inte Ryssland.) I Viborg höll min farbror på att bli rånad på en sidogata (år 2002), men jag hade rysk blommig sjal på mej och skällde på männen på finska (!), då gick de.... (min farbror är krigsbarn och kan inte finska, min släkt har lite speciell historia)
Även Sovjetresenären Ryszard Kapuściński, har ju efter sin död varit föremål för en hel del kontroverser. Men hans bok "Imperiet" är mycket läsvärd, även om den naturligtvis innehåller en del uppenbara myter (t ex den om tunneln som bildas när man går genom frusen dimma)
Hannele: Jag kommer väl ihåg en man som var men på bussresan- han hade tvingats fly undan ryssarna under kriget. I Viborg "försvann" han helt plötsligt- när han sedan dök upp igen och alla frågade honom var han hade varit berättade han att "jag besökte mitt hem/hus. Där bor nu ryssar men jag gick fram och sa "det här är mitt hus" och sedan tog mannen taxi tillbaka till järnvägsstationen igen för vidare färd med buss mot Leningrad. Min pappa beundrade den här mannens raka och modiga stil. Själv minns jag Viborg som förfallet- ryssarna hade inte tagit väl hand om staden. Jag förstår att din pappa inte tycker om Ryssland. Otäck historia med rånet och tur att du var med!
Kurt: Jag vill också läsa på det sättet. Jag tror att jag har Kapuscinskis bok i hyllan- om inte så känns titeln igen....
Tack för det! Jag är väldigt interesserad att veta mer om Ryssland och västvärlden i de mest mångfasetterade former, om det är möjligt. Då är det säkert bra att läsa också Laurens van der Post! Om man läser 'en hel del', så är det minst tänkbar att man kan lämna "kliché-världen" vår tanke-världen verkar att vara 'fastklämda' i idag.
Klemperer: Jag tänker och tror som du- man måste läsa så mycket man kan och från skilda håll. (Du skulle se högen av "Rysslandsböcker" som jag släpat hem från biblioteket idag.) Jag känner att jag måste ha många olika infallsvinklar- så kanske det går att bilda sig en "vettig" uppfattning och sakernas tillstånd.
Skicka en kommentar