De vilda systrarna Wyndham

Året var 1899 och tavlan av de tre systrarna Wyndham är målad av John Singer Sargent.

Efter att ha läst Claudia Rentons bok om de tre systrarna tycker jag nog att "vild" är att ta i- möjligen kan den yngsta systern, Pamela, klassificeras som excentrisk, svårkontrollerad- och något prillig.

De tre systrarna, Mary (f. 1862), Madeline (Mananai f.1869) och Pamela (f.1871) föddes in i en verkligt privilegierad miljö med slott och herresäten och "exklusivt" umgänge. Här gällde det tidigt att hitta en lämplig (rik) make och det var inte vem som helst som kunde göra sig besvär. Mary var först ut och blev bortgift med Lord Hugo Elcho- ett äktenskap som inte skulle bli så särskilt lyckat, Mananai hade mest tur i äktenskapslotteriet och Charles Adeane verkar ha varit en bra partner- de levde ett ,som man får förmoda, i allt lyckligt liv och Mananai är också den av systrarna som man lär känna minst i Claudia Rentons biografi.

Pamela var den som fick det svårast- olyckligt gift och rastlös och rotlös i hela sitt liv (som inte blev så långt).

Den syster vars stjärna strålar klarast och vackrast är Mary och egentligen handlar boken mest om henne.

 Maken- Lord Elcho (porträtterad år 1892)

Den förtrogne, livsledsagaren och Marys stora kärlek, Arthur Balfour.

"Helbred er, hvordan man har det modstandskraft er, som man ta'r det." (Piet Hein)

Ungefär så tänker jag när jag läser om Mary Wyndham och hennes sätt att tackla livet ("The power not to fret over spilt milk is a great faculty it almost amounts to wisdom"- Mary till Pamela). Hon var inte den vackraste av de tre systrarna men hon hade en lugn och behaglig utstrålning. Mary fick stå ut med mycket- ett från början hyfsat äktenskap sköts i sank på grund av makens ständiga otrohetsaffärer och hon miste tre av sina fyra söner.

Marys utbildning var den sedvanliga för överklassflickor under den här tiden- inte särskilt omfattande-  vad hon lärde sig var att tala franska och tyska, spela piano och teckna. Mary var däremot född nyfiken och genom hela livet ansträngde hon sig för att lära och läsa så mycket hon kunde. Hon blev den verkliga autodidakten.

Sjutton år gammal mötte hon sin stora kärlek, Arthur Balfour. Balfour var stilig och charmerande och kvinnorna flockades kring honom- men han höll sig på sin kant (känsloyttringar skrämde vettet ur honom). Däremot föll han för Mary och deras speciella och starka band skulle vara livet ut.

Claudia Renton har tecknat ett mycket fängslande porträtt av en stark och samtidigt känslig kvinna- hon har också beskrivit en omvälvande tid i Englands historia. I persongalleriet finns många politiker, författare och andra av den tidens "kändisar". Här figurerar till exempel Oscar Wilde, Henry James och utrikesminster Edward Grey. I boken skildras också det första världskrigets hemska härjningar. Mary miste två söner och Pamela en.  Två av Marys brorsöner stupade också och man kan säga att blomman av den engelska aristokratin dog i kriget.

"One in five of the British and Irish peers and their sons who fought in the war died, compared with one in eight for all members of the fighting services.There is no mystery to this: junior officers leading their troops into battle, were the first in the line of fire;---"

Sammanfattningsvis kan jag bara hålla med The Guardian´s recensent som säger i sin slutkläm  att de tre systrarna var "more sad than wild".  Nu väntar jag med spänning på vad Claudia Renton ska ge sig i kast med härnäst.

Lite grann om sällskapet "The Souls" som Mary var en flitig medlem i finns att läsa här.