En färd genom en del av Turkiets historia

 Şile är en turkisk badort (belägen vid Svarta havet). (Fotot är lånat).

 Jag har läst den turkiske författaren Zülfü Livanelis roman "Serenad" (Molin & Sorgenfrei förlag). En recension av boken (Sveriges Radio/Kulturnytt) finns HÄR.

Den starkaste röda tråden i romanen är historien om fartyget Struma - en flyktingkatastrof utan motstycke i historien. På en enda gång försvann 800 människor ner i djupet efter att under en längre tid fått plågas under de mest vidriga förhållanden. (Båten var naturligtvis inte alls avsedd för så många personer).

Monument över Strumakatastrofen (Ashdod, Israel) Lånad bild.

Struma var fylld av judiska flyktingar på väg från Rumänien till Palestina. Ingenstans på vägen fick någon gå i land och ingen ville veta av dessa stackars olyckliga. Så torpederades båten av en sovjetisk ubåt i februari år 1942. Här kan man läsa mera.

Jag håller med recensenten, Ülkü Holago, när han skriver att under tiden man läser Serenad måste man nästan sitta intill en dator eller i alla fall någon form av digital "informationssökningsattiralj"- det finns så mycket att läsa och framför allt så mycket att lära i den här berättelsen som för övrigt är både välskriven och mycket spännande.

Här berättas om krimtatarer, om armenier och även om alla de tyskar som fick exil i Turkiet under 1930- och 1940-talen. Det känns som viktig läsning men den är naturligtvis stundtals mycket svår och historien om människans grymheter slår alla rekord.

På tyskspråkiga Wikipedia finns en lång lista på alla de tyska flyktingar som fick en fristad i Turkiet mellan åren 1933-1945.

Och nu ska jag försöka få tag på ett exemplar av Erich Auerbachs  Mimesis: verklighetsframställningen i den västerländska litteraturen (översättning till svenska av Ulrika Wallenström, Bonnier, 1998).

Eunucken och ormen av Zülfü Livaneli

Eunucken och ormen kom ut ffg år 1996 och är den turkiske författaren Zülfü Livanelis debutroman. Nu finns den (äntligen) i svensk översättning (Molin & Sorgenfrei förlag) vilket vi ska vara mycket tacksamma för.

Jag har läst och låtit mig tas med till en helt annan värld och annan tid- men de stora problemen och spörsmålen är de samma- då som nu.

Topkapi (fotot är lånat)

Det är 1600-tal och vi befinner oss mitt i Topkapipalatset- en helt egen värld och det osmanska rikets hjärta. Huvudpersonen är abessiniern Suleyman som är chefseunuck i sultanens harem. Suleyman är 67 år och bara det är ett under i sig för i den här världen blir man oftast inte särskilt gammal. Intrigerna jäser och pyr i palatsets värld och det gäller att veta vart vinden blåser- och det har Suleyman lyckats lista ut under alla sina år här.

Suleymans historia är annars sorglig- han blev bortrövad som barn, kastrerad och sedan såld som slav i Istanbul och nu har han alltså stigit i graderna. Så händer något mycket otrevligt och oväntat- den härskande sultanen tillfångatas och muras in i en fängelsehåla med en av sina haremsdamer. Upp på härskarstolen sätts i stället sultanens son (ett barn) som har sin farmor i ryggen som stöd. Det är som sagt intrigernas värld.

I den yttre handlingen vävs så in det som romanen verkligen handlar om: makt- och hur makten påverkar oss människor. Detta filosofiska och mycket intressanta resonemang silas genom Suleymans tankar och upplevelser. Genom alla hans år i palatset har makten växlat- mellan kalifer, sultaner, vesirer och för den som vill vara nära makten gäller det att vara mycket anpassningsbar. Suleyman är helt fast i maktens snara.

"Jag har försummat att berätta för er att en av mina mest värdefulla egenskaper är att snabbt kunna uppfatta i vilken riktning vinden blåser och anpassa mitt uppträdande efter stundens krav. Jag har denna talang att tacka för mitt långa liv och för att mitt ebenholtsfärgade huvud fortfarande sitter på sin plats."

När den inmurade sultanen så till sist får ett förslag som skulle kunna ge honom makten åter får Suleyman plötsligt en inblick i en annan tankevärld. Sultanen förvånar och Suleyman förvånas- men kappan kommer forfarande att vändas- igen... och igen....

Jag skulle vilja beskriva den här boken som en blandning av Tusen och en natt och Dvärgen (Pär Lagerkvists)- Suleyman kan dock knappast kallas för ond- men han bidrar till att skapa ondska. Eunucken och ormen är en saga, en liknelse, en filosofisk betraktelse men framför allt är det en lysande och ytterst läsvärd berättelse om människan "som en fjäril som snurrar runt maktens låga".

Översättningen är gjord av Mats Andersson och han har också skrivit ett mycket lärorikt och intressant efterord. (Där får man bland annat veta att bokens arbetstitel var "Fjärilen som snurrar runt maktens låga").

Eunucken och ormen har översatts till flera språk och nu finns det alltså även att läsa på svenska tack vare Molin & Soregenfrei förlag.

Nyfiken på: Zülfü Livaneli

Foto: Hans Weingartz

Zülfü Livaneli (f. 1946) är en turkisk musiker och författare. Han är också mycket politisk aktiv. Flera av hans böcker har översatts till andra språk och faktiskt också till svenska.

"Eunucken och ormen" har ganska nyligen getts ut av förlaget Molin & Sorgenfrei. (Jag läser att den här romanen ska filmatiseras inom kort. De svenska omdömena har varit positiva och boken (som är Livanelis debutroman; från 1996) har lite liknats vid Pär Lagerkvists "Dvärgen". Tidningen Kulturens recension länkar jag till HÄR.

Jag vill gärna läsa och kommer att utnyttja bibliotekets fjärrlånetjänst så snart jag hinner.