Elena Ferrante och My Brilliant Friend

Jag har valt att illustrera mitt inlägg med omslaget till den danska översättningen av Ferrantes bok, den första av tre i den så kallade "Neapeltrilogin". Boken har också översatts till norska och finska men jag har läst  den engelska versionen.

Min geniala väninna... och ja, detta är berättelsen om en stark och ovanlig vänskap som börjar i en av de fattiga stadsdelarna i Neapel. Vi skriver 1950-talets början och Lenù (bokens jag) och Lila är åtta år gamla. Efterkrigstidens Neapel är en hård och ofta ogästvänlig värld att vistas i, framför allt om man befinner sig på den nedre delen av samhällsstegen. Här dör barn (och vuxna) i : krupp, stelkramp, tyfus, gas, krig, olyckor av alla de slag, bomber, TBC och infektioner (för att nämna några av alla de faror som räknas upp på en av sidorna.)

"When you haven't been in the world long, it's hard to comprehend what disasters are at the origin of a sense of disaster: maybe you don't even feel the need to. Adults, waiting for tomorrow, move in a present behind which is yesterday or the day before yesterday or at most last week: they don't want to think about the rest. Children don't know the meaning of yesterday, of the day before yesterday, or even of tomorrow, Everything is this, now:"

Så vindlar sig historien om Lenù och Lila framåt i tiden- långsamt och iakttagande. Det myllrar av personer och tack och lov finns en hjälpreda/uppställning på en av de första sidorna med de olika aktörerna. De två flickorna drömmer båda om en bättre tillvaro med pengar och utbildning- de vill bort från fattigdom och begränsande villkor. Den enda vettiga vägen framåt är genom utbildning, det förstår de båda två. Det visar sig att speciellt Lila besitter anmärkningsvärda gåvor vad gäller studier- hon har fantasi och intelligens i kombination och framtiden borde vara ljus- men familjen har inte råd och har  heller inte lust att satsa på henne- hon försöker att slå sig fri med näbbar och klor men till slut slår ändå fällan igen.. Lenù har bättre tur med sina ansträngningar även om hennes väg sannerligen inte är kantad med rosor.

Boken slutar när flickorna har nått de sista tonåren.

Det är inte ofta jag har känt ett behov och/eller en stark lust att läsa om en bok på direkten- men "My Brilliant Friend" visade sig vara just en sådan roman. Det finns så många nyanser i berättelsen, så många vändningar och så många delar  att jag känner att jag måste ner i handlingen en gång till för att inte missa något. Det är en hel regnbåge som vecklar ut sig under läsningens gång- färgerna är starka och milda samtidigt.

Lenù är den som har rösten men den lånar hon gärna åt sin älskade väninna, Lila, och jag kan ana att det kommer att rymmas en hel del tragik i de kommande delarna i denna trilogi. "No character can escape her past" sägs det på något ställe och det lär säkert visa sig.

Vy från ett mera modernt Neapel (fotot är lånat)