Del tre

har landat i brevlådan just idag. (Det gäller alltså del tre i de så kallade "Neapelromanerna" av Elena Ferrante.

Det är nästan så att jag inte vågar börja läsa för efter den här delen tvingas jag vänta över hela sommaren (minst) tills fjärde och sista delen kommer i tryck.

Boken har recenserats flitigt och här en länk till The Independent.

The Story of a New Name

Så blev det dags för del två i Elena Ferrantes Neapelserie (trilogin har växt till att bli en tetralogi dvs det kommer att bli fyra böcker i allt). Den sista boken om Lenù och Lila kommer ut i engelsk översättning senare i år).

Jag fortsätter att förtrollas och känna starkt för de två kvinnorna som är bokens (böckernas) huvudpersoner.

Så vecklar livsduken ut sig och de onda aningar läsaren fick på första delens sista sidor besannas och Lila, den  begåvade, den livliga, den levnadsglada och vackra sitter fast i en fälla. Redan på bröllopsdagen inser hon sitt misstag, hon har låtit lura sig. Historien berättas av Lenù som så småningom kommer att iaktta på avstånd eftersom hon fullföljer sina studiedrömmar och lämnar Neapel.

Det är inga trevliga interiörer man dras in i- det är männens värld och för en hustru gäller det att veta sin plats- annars blir det ett kok stryk. Lila kuvar man dock inte så lätt- hon är en stark och mycket självständig kvinna.

Jag tycker väldigt mycket om Elena Ferrantes sätt att berätta och jag kan känna hennes passion för det hon skriver på varje sida av dessa böcker. Jo, det är ofta frustrerande svart men det finns också många vackra scener.

Vy över ön Ischia (lånat foto)

En del av handlingen tilldrar sig på ön Ischia (starx utanför Neapel) och där får Lila uppleva en spirande kärlek och några dagar av intensiv lycka. Tyvärr landar hon ganska snart i sin själsmördande vardag igen och nya katastrofer accelererar sig fram. Under samma tid tragglar Lenú på med sin lärdomstörst och hennes liv förflyter betydligt lugnare.

Den här delen slutar någonstans i sextiotalet. Givetvis har jag beställt del tre också och den ser jag mycket otåligt fram emot.

Elena Ferrante och My Brilliant Friend

Jag har valt att illustrera mitt inlägg med omslaget till den danska översättningen av Ferrantes bok, den första av tre i den så kallade "Neapeltrilogin". Boken har också översatts till norska och finska men jag har läst  den engelska versionen.

Min geniala väninna... och ja, detta är berättelsen om en stark och ovanlig vänskap som börjar i en av de fattiga stadsdelarna i Neapel. Vi skriver 1950-talets början och Lenù (bokens jag) och Lila är åtta år gamla. Efterkrigstidens Neapel är en hård och ofta ogästvänlig värld att vistas i, framför allt om man befinner sig på den nedre delen av samhällsstegen. Här dör barn (och vuxna) i : krupp, stelkramp, tyfus, gas, krig, olyckor av alla de slag, bomber, TBC och infektioner (för att nämna några av alla de faror som räknas upp på en av sidorna.)

"When you haven't been in the world long, it's hard to comprehend what disasters are at the origin of a sense of disaster: maybe you don't even feel the need to. Adults, waiting for tomorrow, move in a present behind which is yesterday or the day before yesterday or at most last week: they don't want to think about the rest. Children don't know the meaning of yesterday, of the day before yesterday, or even of tomorrow, Everything is this, now:"

Så vindlar sig historien om Lenù och Lila framåt i tiden- långsamt och iakttagande. Det myllrar av personer och tack och lov finns en hjälpreda/uppställning på en av de första sidorna med de olika aktörerna. De två flickorna drömmer båda om en bättre tillvaro med pengar och utbildning- de vill bort från fattigdom och begränsande villkor. Den enda vettiga vägen framåt är genom utbildning, det förstår de båda två. Det visar sig att speciellt Lila besitter anmärkningsvärda gåvor vad gäller studier- hon har fantasi och intelligens i kombination och framtiden borde vara ljus- men familjen har inte råd och har  heller inte lust att satsa på henne- hon försöker att slå sig fri med näbbar och klor men till slut slår ändå fällan igen.. Lenù har bättre tur med sina ansträngningar även om hennes väg sannerligen inte är kantad med rosor.

Boken slutar när flickorna har nått de sista tonåren.

Det är inte ofta jag har känt ett behov och/eller en stark lust att läsa om en bok på direkten- men "My Brilliant Friend" visade sig vara just en sådan roman. Det finns så många nyanser i berättelsen, så många vändningar och så många delar  att jag känner att jag måste ner i handlingen en gång till för att inte missa något. Det är en hel regnbåge som vecklar ut sig under läsningens gång- färgerna är starka och milda samtidigt.

Lenù är den som har rösten men den lånar hon gärna åt sin älskade väninna, Lila, och jag kan ana att det kommer att rymmas en hel del tragik i de kommande delarna i denna trilogi. "No character can escape her past" sägs det på något ställe och det lär säkert visa sig.

Vy från ett mera modernt Neapel (fotot är lånat)

Nyfiken på: Elena Ferrante

Vem är hon (om det nu är en hon) den mystiska författarinnan Elena Ferrante? Hon tycker i alla fall att det är böckerna som ska tala- inte författarna. Ännu finns hennes böcker inte översatta till svenska men det kommer förhoppningsvis. (Vi får väl inte vara sämre här än i t ex Danmark och Finland). Eftersom jag inte tänker vänta på den svenska versionen har jag precis i dagarna skaffat mig första delen i "The Neapolitan Novels"- "My Brilliant Friend". Två flickor i huvudrollerna, Elena och Lila och de växer upp i 1950-talets Neapel.

"My Brilliant Friend" är första delen av en trilogi och de övriga delarna finns att skaffa från vilken större nätbokhandel som helst.

Det här ska vara en berättelse inte bara om två unga kvinnor utan även om en stad och ett land under förändring. Jag är mycket nyfiken.