Engelsk humor

Saki (eller som han egentligen hette: Hector Hugh Munro) 1870-1916. Han är mest känd för sina underfundiga noveller som säkert hade blivit många fler om han inte hade stupat så tragiskt i slaget vid Somme.

Några sentenser som Saki blivit känd för:

I love Americans, but not when they try to talk French. What a blessing it is that they never try to talk English.

All decent people live beyond their incomes nowadays, and those who aren't respectable live beyond other people's. A few gifted individuals manage to do both.

Ännu en bok som jag blir svårt frestad av- och ja, visserligen kan man nog läsa en del av Sakis noveller på Gutenbergsprojektet men ingenting går upp mot pappersvarianten.

När blåsten pinar mina tallar och viner runt knutarna blir jag en nattläsare. Under den gångna halvstormiga natten läste jag några noveller i en tjock samling som jag hade liggande på mitt nattduksbord- i den samlingen ingick Sakis "The Disappearance of Christina Umberleigh"- en nätt och lite speciell berättelse på bara fem sidor. Mycket underhållande. Här handlar det om en tågresa som går genom den ungerska pustan (från Österrike) på den tid då det ännu fanns ett Habsburgskt rike. Två män delar en förstaklasskupé - den ene är vinhandlare och den andre är (troligen)  journalist. "Neither man was talkative and each was grateful to the other for not being talkative. That is why from time to time they talked." För att få tiden att gå berättar så vinhandlaren historien om den försvunna fru Umberleigh och det handlar om en "omvänd kidnappning"- det vill säga här betalas det lösen för att slippa att få tillbaka damen i fråga (ett mycket bestämt och ganska tyranniskt fruntimmer).  Slutet på historien är alldeles lagom "väntat eller oväntat" och på de få sidorna lyckas Saki skapa både spänning och underhållning.

Jag konstaterar att det nog blir ett knapptryck till hos den där nätbokhandeln.....