Saratov vid Volga

 "Tam moct" (Här är bron)- det är ungefär vad jag kan säga på ryska-  bron sträcker sig över Volga och fotot är taget i staden Saratov. (foto: V G Zimin).

Saratov, huvudstad i Saratovområdet, på terrasser vid högra stranden av Volga som här når havsytans nivå: 338,000 invånare (1933). Saratov anlades 1590 på motsatta Volgastranden som fästning mot kosackerna; 1674 flyttades det till sin nuvarande plats. Stadens blomstring inträdde med tillkomsten av ångbåtar och järnvägar (linjen Moskva-Astrakan). Stadsplanen är regelbunden. --- Saratov har många högre läroanstalter och vetenskapliga institutioner--- här finnes betydande industri: skeppsvarv och järnvägsverkstäder, tillverkning av jordbruksmaskiner, kvarn-, olje,- och tobaksindustri. Saratov har livlig handel med spannmål, tobak, trä, salt och skinn. (Svensk uppslagsbok 1937).

På bilden ovan (från 1909): Universitetet i Saratov .

Idag har Saratov 840 000 invånare.

I trakterna kring Saratov kom väldigt många av de så kallade Volgatyskarna att bosätta sig.



"Volgatyskarna härstammar från de tyska kolonister som inkallades av den ryska kejsarinnan Katarina II (själv av tysk börd) under andra halvan av 1700-talet för att bosätta sig i centrala Volgaregionen. Anledningen härtill var att Katarina önskade en modernisering av Ryssland, vilket dessa tyskar ansågs kunna bidra till. Till en början nedslog sig de 30 000 kolonisterna i något hundratal kolonier, dessa blev med tiden långt fler. Privilegierna som volgatyskarna åtnjöt indrogs 1871 varpå många av dem emigrerade till USA." (Wikipedia)

(Mellan år 1924 och 1941 fanns en självständig volgatysk rådsrepublik  inom Sovjetunionen.).



Under det andra världskriget deporterades cirka en halv miljon volgatyskar till Sibirien, Centralasien och Kazakstan.

 

Författaren Konstantin Fedin föddes i Saratov år 1892 och dog i Moskva år 1977.

 

Mest känd verkar Fedin vara för sin roman "Städer och år" från 1924. Huvudpersonen är Andrej Startsov, en f. d. krigsfånge och senare aktiv i den ryska revolutionen. Man har kallat Startsov en revolutionär Hamlet.

 

Fedin bodde i Bayern när det första världskriget bröt ut och han blev genast internerad och först år 1918 kunde han återvända till Ryssland. Så här skriver Johannes Edfelt om Fedin: "Fedin är förvaltaren av ett klassiskt litterärt arv. En av hans först publicerade noveller, "Trädgården" (1920) ansluter sig närmast till den tjechovska traditionen; den kan också leda tanken till Bunins berättarkonst.--- I motsats till flera av sina kolleger- exempelvis Pilnjak och Vsevolod Ivanov, de mest bekanta representanterna för den s.k. dynamiska prosans epok- arbetar Fedin i stort sett med lugna och diskreta medel: de våldsamt blossande färgerna och de extatiska lyriska utbrotten är inte hans sak. "

 

I min nyligen förvärvade "Ryska berättare" ingår novellen "Trädgården".

 

"Vårfloden inträffade alltid samtidigt med trädgårdens blomningstid. Trädgården började uppe på en kulle och rullade i jämn sluttning ut sig ner mot stranden, där staketet löpte och vitpilarna stod i rad som skålklippta huvuden. Genom deras snåriga grenverk flammade vattnets brokadskrud, och över topparna låg som en glänsande sträng, en reflex kanhända från floden och himlen eller luften- något okroppsligt i varje fall och bländande."

 

Inledningsraderna-novellen är översatt av: Asta Wickman