Tysk torsdag: I falska fåglars paradis

"Vad är en äkta målning? En äkta målning är ett verk som förklaras vara äkta av en eller flera experter." s. 107 "Falska fåglars paradis".

På mitt bibliotek finns en liten antikvarisk hörna (i vestibulen, i regi av föreningen Bibliotekets vänner) och jag brukar alltid spana efter de där gamla (eller i alla fall något äldre) titlarna där. Förra veckan blev det ett rejält napp och jag hittade Wolfgang Hildesheimers "Falska fåglars paradis" - den svenska översättningen är från 1992 och boken har getts ut av Gidlunds bokförlag. Översättning: Håkan Svenungsson.

Wolfgang Hildesheimer (1916-1991) föddes i Hamburg men föräldrarna, som var judiska, lämnade Tyskland år 1933 och Hildesheimer kom att växa upp i Palestina. Efter andra världskrigets slut återvände han till Tyskland (och han anlitades som tolk vid Nürnbergrättegångarna), han blev också medlem i Gruppe 47.

Mest känd är Hildesheimer annars för sin Mozartbiografi.

Falska fåglars paradis är en så kallad skälmroman- och den är mycket underhållande och mycket "klurig". Det handlar, som titeln i någon mån anger, om bedrägeri och förfalskning(ar). Både konst och historia står i fokus för de där bedrägliga dimridåerna även om det är just måleriet som får sig tillägnat merparten av sidorna. Huvudpersonerna är två- Robert Giscard och hans nevö Anton Velhagen. De kommer båda att hamna i samma bransch- konstförfalskningens. Det finns ingen hejd på deras fräckhet. Här hittas det på och fabuleras och det målas och det blir till åtskilliga dråpliga situationer  under resans gång.

Vad sägs om en procegovinsk (Procegovinien är ett fiktivt litet land på Balkan) Rembrandt (han skapas och "döps" snabbt till Ayax Mazyrka och jodå, Giscard vet hur slipstenen ska dras för att få ihop en hel massa pengar och vi ska inte tala om hur många som luras.

I slutänden blir det ändå så att förfalskarna träffar på en överman- och historien får en snabb ändalykt. (Mycket väl regisserat slut, måste jag säga).

"Falska fåglars pass" är en bok som man vill läsa om genast för att vara säker på att inte ha missat någon finurlig passage eller någon speciell vändning.

--- Det spelar, när allt kommer omkring, ingen roll om Ayax Mazyrka har existerat eller inte, och det är meningslöst att gräva fram döda fakta för att i efterhand belysa dem med sanningens ljus; det är bättre att låta dem slumra sött.---- Och på samma sätt har Mazyrka existerat för de samtida förfalskarna, ty med tiden har det uppstått nya Mazyrka och framtiden bär ännu fler i sitt sköte. Vem som skapat dem, är det ingen som vet, och därför ar målningarna äkta till dess att motsatsen bevisats, vilket måhända aldrig kommer att ske, ty ett avslöjande ligger inte i någons intresse."

En kort men mycket innehållsrik och framför allt roande (och oroande) roman. Jag rekommenderar den å det varmaste.