Bra folk från landet

 Det är djupt inne i biblioteksmagasinet man hittar dem, de där oskattbara böckerna, klassikerna och dyrgriparna (inte då räknat i pengar utan i helt andra värden). Med hem förde jag en samling noveller av Flannery O'Connor i svensk översättning "Bra folk från landet" utgivningen stod bokförlaget Atlantis för och året var 1981. Femton noveller är det i allt som man får förmånen att ta del av.

Flannery O'Connor (1925-1964) tvingades leva ett liv i relativ ensamhet tillsammans med sin mor i hemstaten Georgia. Hon drabbades som ung av lupus, en sjukdom som till slut och alldeles för tidigt tog hennes liv (precis som den hade dödat hennes far). I arv till eftervärlden har Flannery O'Connor lämnat noveller, essäer och ett par romaner (och en del annat skrivet och författat).

 Foto:Nihal Jabin

Hon älskade fåglar, Flannery O'Connor- och kanske mest då påfåglar trots att de är ganska otrevliga att ha att göra med.

Novellerna är svarta, men inte utan humor och alltid skrivna med en otrolig iakttagelseförmåga. Här möter man södern med alla dess fördomar och alla dess udda karaktärer. Gemensamt för huvudpersonerna i berättelserna är att de så gott som alltid drabbas hårt av ödet och tragedi kan man skriva in med ett stort "T". Trots det sorgliga och eländiga finns det dock en slutlig insikt- och jag citerar översättaren, Caj Lundgren " Flannery O'Connor var katolik med intensiv övertygelse. Den gudomliga nådens närvaro i en värld av mänsklig oskuld eller grymhet är kärnan i hennes bild av tillvaron. Därom rör sig, direkt eller indirekt, de flesta av hennes berättelser."

Det är svårt att välja ut en favoritnovell för mig- jag tycker att alla femton är så gott som lika bra. Kanske är historien om den hemlöse flyktingen ändå den som går mig mest till hjärtat. Här handlar det om en familj från Polen som har överlevt förintelsen och nu har de kommit till det nya landet fyllda av nytt hopp och med en stark önskan att skapa sig en ny tillvaro. Tyvärr hamnar de mitt i det bigotta och rasistiska södern och Flannery O'Connor har fångat hela situationen - huvudet på spiken.

"Hemlösa Flyktingar", sa han. "Jaha. Ja må då säja. Va ska de betyda?"
"Det betyder att dom inte är där dom är födda och inte har nånstans att ta vägen- liksom om du vart ivägkörd härifrån och ingen ville ha dej."
"Fast det ser ut som dom va här", sa den gamle i eftersinnande ton. "Ä dom här så ä dom nånstans."

Allt slutar i fruktansvärd tragedi.


Novellen "Den konstgjorde niggern" handlar om en utflykt till den stora och farliga staden Atlanta- morfar tar med sin dotterson och det blir en vådlig färd där både pojken och den gamle lär sig något viktigt och här slutar allt för en gångs skull lyckligt.

Bakhåll förlag har ganska nyligen (2013) gett ut en översättning av tio av Flannery O'Connors noveller.

Flannery O'Connor var en flitig brevskrivare och en del av hennes brev finns samlade i "The Habit of Being" (som jag har lagt upp på min numera väldigt långa önskelista).