"Hans nådes tid" av Eyvind Johnson är en av de hundra böckerna i världsbiblioteket - (detta "världsbibliotek" har påfallande svensk övervikt....).
Det här eposet rör sig i 700- och 800-talets Europa - det var den tid då Karl den stores frankiska rike växte så det knakade. Det erövrades land och provinserna föll i stormaktens våld- den ena efter den andra. Man levde i ständig rädsla och osäkerhet för vad morgondagen skulle medföra- man bodde förvisso på ett asplöv- i asplövsvärlden.
Johannes Lupigis minns hur det var- och boken inleds med en tillbakablick på år 775 då en svår storm härjade på Adriatiska havet- en storm som fick stora verkningar. Så vecklar berättelsen ut sig och vi tas med till langobardernas rike- som nu har lagts till Karl den stores erövringar. Angiveriet är utbrett, det finns spioner överallt och man får vakta sin tunga mycket noga. Det talas om "hans nådes stora mildhet" , en mildhet som verkligen är obarmhärtig för alla dem som drabbas av den.
Johannes Lupigis är den yngste brodern av tre vars öden vi får följa genom boken. Han är den som fått boklig bildning och som så småningom kan skriva ner sina minnen.
I Lombardiet (langobardernas provins) jäser det och storbönderna gör uppror under ledning av vasallen hertig Rodgaud- ett uppror som Johannes bröder Warnefrit och Conald motvilligt dras med i- även fadern Bertoald deltar. Det slutar illa - fångenskapen väntar och "hans nådes mildhet". Rodgauds vackra dotter Angila (som älskas av alla tre bröderna Lupigis) förs till trakterna av Genevesjön där hon "gifts bort" med frankernas trogne Gunderic.
Under de cirka trettio år som romanen omfattar får vi erfara hur "hans nåde" styr och ställer med sina undersåtar. För familjen Lupigis blir ingenting som förut- allt föröds och går under. De får alla smaka på det "milda" styret- var och en på sitt sätt för de sprids ut över hela det stora riket. Den vackra Angilas öde - går också som en röd tråd genom boken.
Hur hanterar man makt? Hur överlever man i ett totalitärt samhälle? Några svar ges egentligen inte- det får läsaren själv fundera över. "Hans nådes tid" kom ut 1960. Då hade Europa genomlevt nazisternas härjningar och även Stalins- det kalla kriget var i full gång. Den totalitära makten kändes fortfarande mycket närvarande (det kan jag själv intyga).
Eyvind Johnson har använt sig av de åldriga ortnamnen men tack och lov finns ett register i slutet av boken- och författaren låter oss också förstå att vissa karaktärer har fått drag av verkliga personer från denna tid.
"Strändernas svall" och "Hans nådes tid" har båda gett mig stora läsupplevelser. Nu ser jag fram emot "Krilon" och "Drömmar om rosor och eld".
Emily Wildes encyklopedi över älvornas liv
23 minuter sedan
6 kommentarer:
har tydligen inte läst, gillar mer hans kompis Harry Martinsson
Hannele: Båda är väldigt läsvärda författare. Jag tycker mycket om Harry Martinsons dikter!
Har blivit inspirerad av din Johnson läsning och håller på med Romanen om Olof som jag tycker mycket om så här långt. Kanske blir det Krilon också i sommar.
Petra: Så roligt! Romanen om Olof tycker jag också väldigt mycket om- och varje dag går jag här och hoppas på att biblioteket ska tala om att Krilon har "kommit in".
P.S.
Hans nådes tid står i bokhyllan,
bara att läsa :)
Hannele: Jag rekommenderar den å det varmaste! Jag önskar att jag hade boken själv (min är ett låne-ex.) jag ska leta på bokbörsen.
Skicka en kommentar