Den här boken har jag hittat på biblioteket- den kände jag att jag var tvungen att bära hem. Döden vilade tung över min barndom fastän mina föräldrar båda levde och var friska- och fortsatte att vara så i många år - men- min mor blev föräldralös när hon bara var sex år gammal. Såren läktes aldrig helt och hon var ett allvarligt och brådmoget barn som växte upp till att bli en kvinna som sällan log och lika sällan skrattade. Min mor tvingades dessutom byta både land och språk- hon fick inte ens växa upp tillsammans med sina syskon. Sitt hemspråk (som det skulle kallas för idag), danskan, drömde hon på- hon släppte det aldrig helt trots att hon var så liten när hon lärde sig att "bli svensk". - I boken söker jag kanske några svar på en gåta- och på många frågor som jag aldrig kom mig för att ställa.
Fotot taget av min morfar- och min mamma är den som plågar sin lillebror med att pussa på honom (vilket som synes inte alls uppskattas)- storasyster är mera intresserad av pappa bakom kameran och min mormor ser glad och lycklig ut med "sine kaere smaa". Bilden av en idyll- och en lycklig barndom så länge det varade.
Den här boken har jag hittat på biblioteket- den kände jag att jag var tvungen att bära hem. Döden vilade tung över min barndom fastän mina föräldrar båda levde och var friska- och fortsatte att vara så i många år - men- min mor blev föräldralös när hon bara var sex år gammal. Såren läktes aldrig helt och hon var ett allvarligt och brådmoget barn som växte upp till att bli en kvinna som sällan log och lika sällan skrattade. Min mor tvingades dessutom byta både land och språk- hon fick inte ens växa upp tillsammans med sina syskon. Sitt hemspråk (som det skulle kallas för idag), danskan, drömde hon på- hon släppte det aldrig helt trots att hon var så liten när hon lärde sig att "bli svensk". - I boken söker jag kanske några svar på en gåta- och på många frågor som jag aldrig kom mig för att ställa. 
5 kommentarer:
Så sorgligt med din mamma, att hon fick lämna så stor del av sig själv i Danmark. Och så ensamt! Jag föreställer mig att trygghet och kontinuitet var viktigt för henne.
Men vilka föreställer kortet? Berätta gärna, det ser så fint ut.
Sorglig berättelse om din mamman. Ska bli intressant att höra om du finner några svar i boken.
Snowflake: Jo, det stämmer bra det där med trygghet och kontinuitet- och ensamhet- Jag har alltid undrat hur man kan klara av något så hemskt som att förlora så mycket så tidigt.
Mimmimarie: Jag tror att jag kan få några svar....
Vilket vackert fotografi! Det är så galet när man separerar syskon från varandra, som om det inte vore illa nog att förlora föräldrarna.
Tack Sanna- Du har så rätt. Som om det inte vore svårt nog att mista sina föräldrar.... det enda positiva i den här historien var att barnen i alla fall fick stanna inom familjen (två mostrar åtog sig vårdnaden).
Skicka en kommentar