En förlorad värld

"Das Leben ist nicht blos ein Levkojengarten" Theodor Fontane
-

Det handlar om det som en gång var den östligaste delen av Tyskland- Hinterpommern- numera hör denna bit land till Polen. I augusti år 1918 föds en flicka på ett gods- Poenichen- i Hinterpommern. Flickan får namnet Maximiliane och det är hon som är huvudperson i boken. Några månader senare stupar Maximilianes far Achim von Quindt på västfronten och hennes mor Vera flyttar till Berlin efter en tid- för att skaffa sig ett helt nytt liv- utan barn. Maximiliane växer upp tillsammans med sina farföräldrar och framför allt farfadern, herr von Quindt, kommer att få en betydelsefull roll i Maximilianes liv.

-

Vi får följa Maximilianes barndom och ungdom - hon blir ett barn av jorden och av naturen. Hon älskar sitt Poenichen. Här i Hinterpommern är allt "vid det gamla" och man har sina egna seder och sina egna bruk- men... det går inte att värja sig för den nya tid som kommer. Det blir 30-tal och med det vapenskrammel och nazisternas maktövertagande. Maximiliane gifter sig ung med en avlägsen släkting - han är mycket trogen nazist och på grund av detta hålls en extra skyddande hand över Poenichen. Berättelsen (första delen i trilogin) sträcker sig fram till och med kriggslutet- och Maximiliane blir till slut som en Mutter Courage där hon drar fram med sin vagn på flykt undan ryssarna. (Maken stupar utanför Hitlers bunker i Berlin).

-

Brückner tecknar Maximiliane med både värme och respekt- och även herr Quindt - den kloke, egensinnige äldre mannen som alltid har ett "tänkspråk" att komma med. Författaren träder ibland in i handlingen med små (ofta) bitska kommentarer. Jovisst- det här är så kallad "underhållningslitteratur" (boken var en bestseller på sin tid)- men det är en väl berättad historia. Intresset väcks för att lära och läsa mer om denna förlorade värld och dessutom får man en lektion i tysk historia.

-

Christine Brückner (1921-1996) är en av Tysklands mest framgångsrika författare. Hon skriver ofta om kvinnors villkor. Hennes första stora succé var boken "Innan spåren försvinner" (svensk översättning 1955)- som är en melankolisk berättelse om en ensam kvinna- vars liv utforskas av den man som råkat döda henne i en bilolycka. (Jag har läst boken och kan verkligen rekommendera den).

-

Trilogin om Poenichen blev filmatiserad år 1977/78. (De övriga två delarna heter "Nirgendwo ist Poenichen" och "Die Quints".)

-

"Ja, Riepe. Sie haben "Deutschland erwache!" gesungen, und nun sind die Falschen aufgewacht, und die Richtigen schlafen". (Herr von Quindt)

-

Poenichen-trilogin är inte översatt till svenska- vilket är mycket beklagligt.

Veckans tyska utmaning: Jauche und Levkojen av Christine Brückner

Just nu har jag i min hand Christine Brückners "Jauche und Levkojen" första delen i en romantrilogi som följer en familj från första världskrigets slut och framåt i tiden. (Böckerna har filmatiserats). Tyvärr har "Jauche und Levkojen" inte översatts till svenska och bara två böcker av Christne Brückner finns tillgängliga på vårt språk. (Jag har skrivit lite om en av dem här).

-

När jag flaxade runt på nätet hittade jag det här inlägget om familjesagan från Pommern. Och ja... Effi Briests ande svävar över sidorna. I vart fall i början av boken.

-

Innan spåren försvinner av Christine Brückner

Brückners roman kom ut i Tyskland år 1954 och blev genast en storsäljare ("Ehe die Spuren verwehen")- snabbt, snabbt kom översättningen till svenska (Margareta Nylander) - Almqvist & Wiksell/Gebers förlag AB stod för utgivningen redan nästa år.

-

Hässleholms bibliotek har bevarat den här bokskatten i sina gömmor- och det är jag mycket tacksam för.

-

"Om det är sant att en stor olycka eller en stor lycka ger varsel om sin ankomst, så har jag inte förstått att tyda tecknen. Det var en dag som alla andra. Nej, inte riktigt. Den skilde sig från de föregående, dock inte på något sätt som kunde så i samband med händelsen."

-

Berättaren är en man i övre medelåldern- bankdirektör i en mindre tysk stad. Gift, två barn- han lever ett typiskt inrutat övre medelklassliv. Så omkullkastas hela hans tillvaro- på väg hem från arbetet kör han på och dödar en ung kvinna. Långsamt ändrar berättelsen fokus- från bankdirektören till den unga kvinnan. Vem var hon? Hur levde hon? Var kom hon ifrån? Tempot accelererar hela tiden och pusselbitarna läggs på plats- en efter en. Det blir faktiskt olidligt spännande- lite som en deckare men här är det en människas liv som ska kartläggas. Jag kunde inte släppa taget om boken när jag väl hade börjat- från första sidan till den sista... jag var fast.

-

Här talar man som känt den unga kvinnan (Gabriele)

" Jag känner alltid hennes närhet i min trädgård. Kan ni förstå hur hon har fängslat mig med den? Jag kan inte bli fri från henne. Brev och fotografier, det är saker man kan bränna upp och så bli fri från dem. Men trädgården, som jag älskar mer än någon annan plats jorden? Brev skulle jag ha kunnat visa för min hustru. Då skulle hon ha förstått att jag hade älskat henne, men att det nu var slut. Men hur ska jag kunna berätta för henne om blommor och träd, utan att hon kommer att hata huset och trädgården, där hon ändå måste leva tillsammans med mig? Hon anar något. Någon har tänt en gnista i henne och elden brinner sakta i det fördolda."

-

För bankdirektören blir livet aldrig mer det samma (det är han som gör alla efterforskningar och som letar sig fram till vem Gabriele var).

-

"Innan spåren försvinner" är kanske ingen "nobelprisroman" (men hur många romaner är det?) men det är en spännande berättelse med god psykologisk insikt i en kvinnas liv och död. Christine Brückner förtjänar att ta lite mera plats på den litterära scenen även här i Sverige. Jag kommer nu att vilja läsa hennes "Jauche und Levkojen".

-

Christine Brückner

Jag har tillbringat eftermiddagen i sällskap med Christine Brückner (1921-1996)- jag har nämligen suttit fastnaglad i soffan med hennes roman "Innan spåren försvinner". Den kom ut i Tyskland 1954 och översattes raskt till svenska (I Tyskland hade den fått Bertelsmanns förlags stora pris).

-

Christine Brückner torde inte vara särskilt känd/läst i Sverige i dag. Det tror jag är väldigt synd- när jag googlar på hennes namn + sidor på svenska blir det ganska mager utdelning. På biblioteken finns bara två av hennes böcker i svensk översättning. Brückner var/är en av de mest framgångsrika författarna i Tyskland och hennes böcker har getts ut i stora upplagor.

-

"Poenichen-Trilogie" blev Brückners nästa stora succé efter "Innan spåren försvinner"-det är en tysk familjs historia berättad från 1918 och framåt i tiden. Brückner var här mycket inspirerad av Theodor Fontane. Tyvärr finns dessa tre böcker inte i svensk översättning. (Brückner skrev trilogin under 70-talet).


Jag hade aldrig hittat denna författarinna om det inte hade varit för mina gamla BLM som jag sorterade och sökte igenom för några veckor sedan. Det är så eländigt med denna brist på översättningar- och jag blir lika frusterad varje gång jag "hittar" en författare som verkar sälja en masse i hemlandet och som så gott som tigs ihjäl här i den svenska ankdammen. (Jodå, jag vet att mängd inte nödvändigtvis betyder kvalité men Christine Brückners böcker borde man verkligen lägga ner lite krut på....). Nu ska jag försöka samla tankarna och så småningom skriva ner några rader om " Innan spåren försvinner" (det blir i morgon, det).

Ohållna tal till otyglade kvinnor

Jag läser Christine Brückners lilla bok "Om du ändå hade talat Desdemona"- här talar kvinnorna från historien (och litteraturhistorien) och många av dem skräder inte orden. Hetären Mégara käftar med Lysistrate (hetär= kurtisan) och hon har väldigt mycket annorlunda förslag till hur kriget ska ta slut. Sapfo tar avsked av flickorna på Lesbos- (den texten är en av mina favoriter i boken) " Kommer ålderdomen att kröka mig? Kommer mitt förstånd att bli förvirrat? Blir rösten sluddrig- o gudar! Vad blir det av Sapfo? Vem håller mig i handen är jag tar språnget in i döden? Värmer mig då inte längre lyckan från svunna dagar? Upphör jag att vara Sappho, skaldinnan från Lesbos, lovprisad av alla?"

-

Jungfru Maria önskar bara "vara en ros från Jeriko, som förtorkar i öknen, som vinden driver över sanden ,och som slår rot där det finns vatten."

-

Katarina Luther visar sig vara en dam med mycket skinn på näsan (i Brückners tappning)- Hon sätter sig upp mot sin make och vägrar att underkasta sig- hon för kvinnans talan. Väl skrivet och väl formulerat! "Människorna rättar sig efter vad du säger, och de rättar sig efter vårt sätt att leva. Och om de i morgon från din mun hör vad jag i dag har sagt till dig, då blir jag inte sårad. Om vi är ett kött, så skall vi också vara en ande. Jag tar dig på ditt ord, Martinus!"

-

Effi Briest samtalar med sin älskade döva hund Rollo- och den här monologen är den mest rörande av alla, i mitt tycke. Christine Brückner lyckas gå under huden på Effi och visa vem hon verkligen är- det är ett mycket skickligt sammansatt tal.

" Jag har en längtansfull läggning. Jag hade så mycket tid att drömma och längta, och du, du hade dina göromål och längtade inte efter någonting, du ville bara uppnå allt. Egentligen var jag ju fortfarande i knoppning, men blommor förstod du dig inte på och kvinnor inte heller så särskilt."

-

Christine Brückners "ohållna tal" är verkligen mycket trevliga att läsa- lärorika är de också. Orden stannar kvar långt efter det att man lagt boken åt sidan. Jag rekommenderar å det varmaste!

Nu ser jag fram emot att läsa .....

Tänk vad det är fint med fjärrlån! Egentligen är det ju en fantastisk service som inte kostar (låntagaren) många kronor. De här två böckerna kunde jag hämta idag och jag har bara behövt vänta en vecka på dem. Förnämligt, tycker jag. Vad skulle man väl göra utan bibliotek! Många tacksamhetens tankar sänder jag till de som inrättat denna "bekvämlighet".

-

Båda böckerna ser mycket intressanta ut och jag kommer nog att börja med Christine Brückners- de ohållna talen av otyglade kvinnor är mycket frestande.... här hittar jag bland annat Effi Briests tal till sin döva hund Rollo... (men det finns även helt verkliga kvinnor i samlingen .) (Boken är utgiven på Symposiums förlag 1989- översättning av Birgit Riesz)

Mera tyskt

Tack för alla filmtips jag fått- jag ska försöka att göra oktober till en "tysk höstmånad" både bokmässigt och filmmässigt.

-

Jag har rotat bland gamla BLM idag (det kommer jag att fortsätta med ett tag till- det finns några årgångar att gå igenom)- det blir till att sortera i årgångsordning först (just nu står de huller om buller) - I septembernumret för 1955 hittade jag "Berömd tysk prisroman nu på svenska" Christine Brückner: Innan spåren försvinner- romanen som fick Bertelsmann Verlags stora pris 1954 och som tryckts i över 370 000 exemplar. Jag har aldrig hört talas om denna författarinna... På svenska har bara två av hennes böcker blivit översatta den ovan nämnda som fått titeln"Innan spåren försvinner" - den finns bara att få antikvariskt eller på bibliotek (bara 6 bibliotek hyser den dessutom)- och så finns en bok som översattes 1989 "Om du ändå hade talat Desdemona, ohållna tal av otyglade kvinnor" utgiven på Symposium förlag (den boken finns på betydligt flera bibliotek hela 22 stycken). Låter det inte lite lockande... ohållna tal av otyglade kvinnor? Jag tror att jag vill låna hem den. Undrar just vilka otyglade kvinnor hon valt?

-

Jag blir lika barnsligt glad var gång jag hittar en ny och obekant (för mig) tysk författarinna...