Eld och luft

Imposant var hon sannerligen, Katarina den stora. Innan hon blev den mäktiga envåldshärskaren var hon en liten prinsessa från Pommern. Tyska, om man så vill. Det fick en speciell betydelse så småningom när det ryska väldet skulle moderniseras och utvecklas. Arbetskraften kunde då med fördel hämtas västerifrån, från Bayern , Hessen, Pfalz etc. ” Volgatyskarna” kom de att kallas, de som vågade sig på det vådliga företaget att flytta. Den ryske författaren Sergei Lebedev har berättat deras historia i ” The Goose Fritz”, en bok som är ett monument över sorgliga människoöden som länge varit bortglömda och sopade under mattan. Här blir historien levande igen och med hjälp av den unge Kirill ( huvudpersonen), som är det yngsta och enda kvarvarande skottet på ett stort familjeträd, företas en resa bakåt i tiden och på slingriga vägar. Lebedev är en gudabenådad berättare och när man väl kommit in i handlingen går det inte att lägga boken åt sidan. Allt inleds mycket passande med en storm där farmor Karolina och lille Kirill tillsammans sliter för att rädda vad som räddas kan. Karolinas gestalt kommer sedan att vila över varje sida. Krig, förföljelser, utrensningar- det blev dessa människors lott. Rysslands historia är fylld av blod, av tragedier. Jag strök under de här raderna av Lebedev: ” Fire, water, air, earth- they were the children of fire and air, never knowing water and earth. The children of the great mirages that rose over Russia- the generation of the pause, when the monster of Russian statehood had almost died, was weak and wraithlike. When the stmosphere changed and one could barely breathe, it turned out that they had nothing to lean on, that their existence was founded upon the play of air currents.” Boken har översatts av Antonia W. Bouis. Jag hoppas verkligen att ” The Goose Fritz” blir översatt till svenska.