Jag läser om de stjärnlösa floderna i Robert MacFarlanes ” Underland”. Kapitlet inleds med de fem dödas floder som alla flyter ihop till ett enda stort vatten i Hades, dödsriket. Acheron är den stillsammaste av de fem och även här ror Karin sin båt fram och tillbaka.
Så far MacFarlane ut på en färd mot karstlandskapets hemligheter - ett landskap fyllt av underjordiska, stjärnlösa vattendrag med grottor och slukhål. Det finns många sådana landskap världen runt men MacFarlane har valt trakterna runt floden Timavo (Reka) i ” Carso”.
” Floden Timavo kommer ner från bergen, faller ner i en avgrund och sedan, efter att ha flutit omkring 130 stadia under jord, dyker den upp nära havet igen” - så skriver Poseidonius redan 100 år före Kristus. Så vecklar flodens historia ut sig och det visar sig att mycket finns kvar att utforska. Djupet är stort, farligt och oändligt. Att stiga ner i underjorden ger en känning av en icke-existens som har lockat och lockar grottforskare och dykare i synnerhet. ”Det eviga mörkrets tystnad och oändligheten” ( Natalia Molchanova).
Ja, Timavo är sannerligen en dröm och karstlandskapet är en skrämmande skönhetsupplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar