LIRE

I december/januari-numret av den franska tidskriften LIRE kan man läsa en lång intervju med författaren Boualem Sansal. "2084" utsågs till årets roman av just LIRE och jag ska försöka skriva några rader om den här boken när jag väl har blivit klar med läsningen för språket är avancerat (och vackert) och det tar tid för mig att komma igenom allt. (Skam,den som ger sig).

"2084" är en dystopi och det är verkligen ingen behaglig värld som rullas upp på sidorna.

"La religion fait peut-être aimer Dieu mais rien n'est plus fort qu'elle pour faire détester l'homme et haïr l'humanité."

Så lyder inledningen och fler har dött på grund av överskott av religion än tvärtom- det råder det ingen som helst tvekan om. Boualem Sansal som är född och uppväxt i Algeriet skriver att år 2015 kanske är början till ett tredje världskrig. Han talar också om att det i mångt och mycket kommer att vara ett psykologiskt krig, att man inte dödas kroppsligt men andligt. Om man fråntas möjligheten att drömma, att älska att få rätten att leva i fred och i stället utsätts för rädsla och brist på framtidstro- då blir livet inte ett riktigt liv (och det här är min fria tolkning av Sansals ord- ingen ordagrann översättning, väl att observera).

Han talar om språket och om hur algerierna är" trespråkiga analfabeter" och han förklarar så här: I Algeriet talas flera språk: franska (kolonialmaktens språk), dialektal arabiska (en ganska modern företeelse) och så de gamla berberspråken, kabylska etc. De gamla språken är farliga för en diktator som vill att historien ska börja med honom. Sansal säger att man håller på att ersätta de traditionella språken med så kallad religiös arabiska, en arabiska som inte egentligen används för kommunikation utan som är ett helt liturgiskt språk. Han jämför det hela med ett England eller ett Frankrike där man bara skulle tala kyrkolatin.

Det är en mycket intressant intervju med en mycket intressant författare.



  I LIRE läser jag också ett utdrag ur Philippe Claudels senaste bok (kommer ut i Frankrike i januari nästa år) "L'Arbre du pays Toraja". Den sätter jag genast upp på min önskelista!