Detta är en så kallad roji- den trädgård eller stig man passerar genom/på för att delta i te-ceremonin. Här ska man börja meditera och bryta förbindelsen med den yttre världen. (fotot är lånat).
"The nature of the sensations to be aroused in passing through the roji differed with different tea-masters. "
Rikiu - en temästare (1522-1591) hade de här tankarna om rojins betydelse:
I look beyond;
Flowers are not,
Nor tinted leaves.
A solitary cottage stands
In the waning light
Of an autumn eve.´
En annan temästare, Kobori-Enshiu (1579-1647) skaldade:
A cluster of summer trees,
A bit of the sea,
A pale evening moon.
Allt detta och mer därtill står att läsa i Kakuzo Okakuras "The Book of Tea".
Jag är själv ingen stor tedrickare men nog kan jag ändå hålla med om att en kopp te är "a cup of humanity" (och Kakuzo Okakuras bok är verkligen en pärla).
3 kommentarer:
Jag är fascinerad av japanska trädgårdar och teceremonier, men på det sättet att jag förstår att jag *borde* hamna i ett harmoniskt tillstånd, men att det i mitt fall inte händer, utan att jag känner mig instängd istället. För min del är ändå tedrickandet en stor njutning, och jag har egna (klumpigare) ceremonier kring det. Jag är glad att det finns olika former att njuta av te, så att alla kan hitta någon som passar!
I Ann Leckies Hugoprisvinnande Ancillary Justice är te en rituell dryck av välkomnande och diplomati i hela det koloniserade universum, men utförandet kan variera från kultur till kultur och ibland vara riktigt misslyckat - en rolig aspekt i världsbyggandet.
deltagit på Röhsska Museum i Göteborg.
Jenny B: Jag måste nog läsa och lära mer om te- jag har med åren blivit en alltmera inbiten kaffedrickare (vanligt "bonnakaffe"). Ann Leckies bok har jag inte läst men jag tycker om hennes koncept vad gäller tedrickande.
Hannele: Intressant!
Skicka en kommentar