Det blev inte så svårt den här gången eftersom Uppsala har en fin och välsorterad bokhandel vid namn "The English Bookshop" (idealiskt läge på Svartbäcksgatan och så gott som intill självaste stadsbiblioteket). Jag letade bland hyllorna (ett kärt besvär) och naturligtvis kom jag ut med flera böcker än jag hade tänkt (en bokälskare kommer sällan ut ur en bokhandel med enbart "det planerade").
Nu föll mina ögon på en tunn volym "A Meal in Winter" av Hubert Mingarelli. Hubert Mingarelli är en fransk författare som fått åtskilliga priser för sina berättelser och just "A Meal in Winter" (Quatre soldats") belönades med Prix Médicis år 2003). Boken finns också översatt till danska men någon svensk version har jag inte lyckats hitta. Jane Housham har alldeles nyligen recenserat boken för tidningen The Guardian.
Tyvärr blev min resa hem till sydligare nejder inte så bekväm som jag hade hoppats (hoppas kan man ju även om man reser på svenska järnvägar) och det blev både extra motion och ganska sen ankomst till ett mörkt och blåsigt Falsterbonäs. Så mycken läsning i min bok blev det alltså inte men det får jag ta igen nu i stället.
I brevlådan väntade "1914 Poetry Remebers" i redaktion av Carol Ann Duffy" utvalda klassiska dikter från och om det första världskriget.
Utanför mitt fönster blåser det halv storm- hösten är här på riktigt. Tid att tända ljus och krypa upp i läshörnan och låta naturen ha sin gång.
2 kommentarer:
Man kan undra varför Quatre soldats fått titeln A Meal in Winter? Det finns en klassisk amerikansk roman, aktuell nu när hundraårsdagar av första världskrigets olika händelser iakttas, som heter Three Soldiers (av John Dos Passos), så en soldat till blev kanske en för mycket?
Men också den titel som boken nu fått på engelska ligger nära en annan roman, den andra och sista som Philip Larkin skrev: A Girl in Winter, en känslig och varsam berättelse om en flicka från kontinenten som hamnar i Oxford. Larkins första roman som utspelar sig på samma plats, Jill, kan påminna om Lucky Jim (fast den är inte lika uppsluppen) av Kingsley Amis - de blev goda vänner där, och fortsatte att vara det.
Larkin är annars mest känd för sin poesi - du citerade honom ju tidigare i år - med "Church Going" som en av hans bästa dikter. Han var också en kunnig jazz-skribent, under många år verksam som bibliotekarie på universitetet i Hull. Han kunde vara en riktig ultrareaktionär svinpäls och hade en märklig kvinnosyn som man kan konstatera både i hans brev och i Andrew Motions biografi.
Artikeln om honom på wikipedia är utförlig och bra.
Ivo Holmqvist: Säkert är det så- det blev för många soldater. Larkins roman har jag inte läst men det borde jag nog göra.
Skicka en kommentar