söndag 7 september 2014

"It's always the woman who dies"


Izanami och Izatagi skapar världen enligt japansk mytologi. (tavlan gjord av Eitaku Kobayashi)

Så har jag läst ut Natsuo Kirinos bidrag till Canongates mytserie. På japanska kom boken ut år 2008 och det dröjde sedan fem år till dess att man kunde läsa den engelska översättningen. Jag vet inte om det blir någon svensk version.

"The Goddess Chronicle" handlar om svek, förtryck och hämnd. På den lilla ön Umihebi (som ligger sydöst om Yamato (Japan)) lever den femåriga Namima tillsammans med sina föräldrar och sin ett år äldre syster Kamikuu.  Det dröjer inte länge förrän de båda systrarna måste gå skilda vägar- och det visar sig att Kamikuu   har utsetts till att bli det nya oraklet. Namimas roll blir en helt annan- hon blir först den tjänande anden som måste bära de läckraste maträtter till sin syster som ska gödas och vårdas så att hon så småningom- i sin tur- kan föda nya döttrar (och en av dem ska sedan utses till nytt orakel- allt i en enda lång kedja). Namima får också sedan axla den stora bördan av att bli "mörkrets prästinna"- hon ska vaka över de döda så att de hittar rätt väg in i dödsriket.

Allt hade kunnat fortsätta i lugna fotspår om inte Namima varit rebellisk (och nyfiken) till sin natur- Kärleken kommer också in i hennes liv i form av Mahito- men så går allt överstyr. En flykt, ett barn  föds och så blir Namima förådd och mördad och hamnar hos gudinnan Izanami i dödsriket.

Natsuo Kirino dukar upp en stark berättelse om liv och död- om ljus och mörker och framför allt om kvinnors utsatthet. "It's always the woman who dies", säger gudinnan och hon vet vad hon talar om. Den stora behållningen med romanen är just beskrivningen av kvinnornas liv- så må de vara gudinnor eller helt vanliga dödliga- de griper tag. Möjligen (jag håller med Tan Twan Eng som recenserat boken för the Guardian) kunde boken ha kortats ner något för historien om guden Izanakis många vedermödor blir aningen långrandiga och där spretar det lite i framställningen, tycker även jag.

Summa summarum: en mycket läsvärd historia om kvinnors lott och kvinnors öden skriven på ett vackert och spännande vis.



2 kommentarer:

Jenny B sa...

Tack så mycket! Trots eventuell långrandighet verkar boken mycket intressant. Den vill jag läsa!

Ingrid sa...

Jenny B: Den är absolut läsvärd och kvinnoporträtten är verkligen mycket fina.