Vad är poesi?

Jag kan så dåligt skriva om poesi- för mig är det att gå in i en känsla eller snarare flera känslor. Det är hjärta mer än hjärna även om vindlingarna är påkopplade i bakgrunden. Jacques Werup är däremot mycket duktig på att berätta om just poesi och dess betydelse och karaktär- och han gör det på ett sätt som gör läsningen både lustfylld och inspirerande. Jag tänker många tankar under loppet av de cirka 150 sidorna.

Jag har alltid varit mycket förtjust i Jacques Werups sätt att skriva- han är mångsidig och så har han dessutom humor och självdistans. I den här boken, hans senaste, citeras också flera av Werups favoritdikter (en extra bonus!).

Vad är poesi, frågar Jacques Werup och så svarar han (bland annat) så här:" En kort dikt kan avslöja en omedveten längtan efter verklighet. En strof lockar som skärvan i jorden, och arkeologen anar större ting, kompletterar krukan med drömmar om både det förflutna och framtiden."

År 2011 blev det helt plötsligt "poesins år" (Tomas Tranströmer fick Nobelpriset). Werup skriver om hur medierna genast började att rota i gamla artiklar längst ner i den så kallade "idiotlådan (eller alla dårars fack)" - det är dit poesin oftast förpassas, får man veta.( Själv tycker jag att det borde vara poesins år varje år men det kan jag ju bara drömma om.)

Det finns alldeles för många bortglömda poeter och Jacques Werup lyfter fram flera av dem (t ex Ragnar Thoursie).

Jag tycker mycket om "Du har funnits här" - essäerna är både vackra och tankeväckande och så får man som sagt dikterna på köpet. Ett urval av kända och okända (i alla fall för mig) poeter när de är som bäst.

Fredrik Sjöberg har recenserat Jacques Werups bok i SvD HÄR.

"Tiden är ett vitt lakan som vinden vecklar ut under en stjärnklar himmel." (Patrick Modiano). Kan det sägas bättre, undrar jag.

Poesi på liv och död

 Jacques Werup har kommit ut med en essaybok (fylld av poesi) och jag har till min glädje sett att "mitt" lilla bibliotek håller på att köpa in den. Givetvis köar jag snällt och ser fram emot att läsa snart

Jag tycker mycket om Werups sätt att skriva och jag tror att jag har läst om inte alla så i dock många av hans böcker. Han har onekligen något visst- och dessutom humor och "the writer's eye".  Ingenting undgår en författares iakttagande blick. (Jag minns återgivandet av skylttexter som " Veberöds gymnastikförening ger livet mening" och "Pizzeria Granhyddan".) Många recensenter har redan skrivit om "Du har funnits här" och kritiken är övervägande positiv. (Fredrik Sjöbergs tankar i SVD kan man läsa här.)

Glömska och motstånd

Foto: Max Ronnersjö

Jag har alltid varit mycket förtjust i Jacques Werups sätt att skriva och många av hans böcker har jag läst- dock inte alla (han är produktiv som få) men på biblioteket hittade jag en essäsamling från 1998- Människan är vem som helst. I kapitel tre skriver Werup om bortglömda författare och han börjar med Ann-Sofi Lejefors. Försök att hitta hennes diktsamling "Hjärtat" idag. (Möjligen finns en del på biblioteken och hos välsorterade antikvariat).

Jag citerar Jacques Werup: " Vem bryr sig om författare som dessa? Branschen? Knappast. Läsarna? Tveksamt- också lyrikpubliken har blivit besmittad av journalisternas uppmärksamhet på de redan uppmärksammade. Vem söker alla dessa utomordentliga diktare som försvann innan ens de närmast sörjande lärt sig stava deras namn?"

Så fortsätter Werup med att skriva om diktsamlingen "Hjärtat" som kom ut år 1982.   Diktsamlingen rönte ovanligt stor uppmärksamhet när den kom ut och kanske hämmade det fortsatt skrivande. "Hjärtat" kom att bli Ann-Sofi Lejefors enda bok.

"Jag skall donera mig hel och hållen
till Nordiska museet----
På skylten invid min monter ska stå:
"80-talskvinna,
tillkortakommen i kärlek,
död i sitt trettionionde år,
då hon gav upp------"

Jag kan hålla med Werup om att det finns någonting heligt över böcker som få har läst och om att "författare med en liten produktion har aldrig som de flitiga utsatt sig för det idoga skapandets vulgaritet."

En annan författare som Jacques Werup berättar om är Gunnar Eddegren. En del av hans dikter kan man dock läsa i en ny utgåva av "Andra land"  (Ellerströms förlag) som var Eddegrens sista diktsamling.

Eddegren dog år 1985- då var han bara femtio år gammal. Åtta diktsamlingar hann han med men idag är han bortglömd. I sin essä gör Werup en kort jämförelse mellan Eddegren och Tranströmer. Tranströmer är den större av de två men som Jacques Werup skriver "En "mindre" poet kan ibland te sig minst lika angelägen som en "större".

"Något i mitt liv ligger
äntligen bakom mig,
förbrukat
något har hejdats av allt som
förflyktigas mot döden."

(från dikten "Vårvinter" av Gunnar Eddegren ).

Jacques Werup

(Foto :Johanna Wallin)

-

Jacques Werup är mycket produktiv både som författare och som musiker. Jag har alltid tyckt mycket om hans sätt att skriva- både poesi och prosa. En av mina favoriter är "Shimonoffs längtan"en berättelse om främlingskap och exil- Jacques Werups morfar har stått modell för bokens Shimonoff- som kom till Malmö från Bulgarien- Shimonoff var sefardisk jude- och exilens villkor var honom mycket välbekanta.

-

I "Den ofullbordade himlen" skriver Jacques Werup om Elsa Andersson (1897-1922) Sveriges första kvinnliga aviatris. Hon omkom tragiskt i samband med ett fallskärmshopp. "Den ofullbordade himlen" har filmatiserats av Jan Troell - med titeln "Så vit som snö".

-

Elsa Andersson

-

I skimrande bruddräkt så vit som en snö

står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö.

Hon tvingats att giva en främling sin hand.

I morgon går färden till främmande land.

-

Adelbert von Chamisso (Lejonbruden)

-

Från en samlingsvolym med Jacques Werups dikter väljer jag den här "beskrivningen" av sakernas tillstånd- jag tycker att det passar en dag som denna- en gråkall januaridag i Skåne år 2011.

-

Vintergatan fryser.

Alla adresser fryser.

Husens tomma skal

kring kulturen fryser.

Månens ansikte, djuren,

barnens kroppar fryser.

Alla löften, alla knoppar;

själva villkoren

är tunga av vinter.

-

(från dikten Den sista långa vintern)
Septemberljus 1990.