Helena (Ugglan och boken) ställer en intressant fråga om vilka böcker man tvingades läsa i skolan- för tvång var det ju. Böckerna skulle redovisas på något sätt (oftast genom muntliga förhör) och nog kändes tvånget alltid.
Jag gick i skolan mestadels på 1960-talet, en tid som känns både nära och avlägsen idag. Tack och lov hade jag en mycket kreativ och duktig "svenskalärarinna" i folkskolan och jag kan inte nog berömma hennes insatser för att få oss elever att ta till oss den svenska litteraturen (då var vi bara 11-12 år gamla).
Gunnel, som hon hette, förstod det där med att locka och inspirera och hennes sätt var att ha högläsning (och hon kunde verkligen läsa). Vi satt alla som tända ljus och lyssnade spänt på handlingen i Hemsöborna, Jag, Ljung och Medardus (Hjalmar Bergman) och Kejsaren av Portugallien. Det är ingen slump att de här tre böckerna fortfarande finns i min bokhylla- och heller ingen slump att jag håller dem mycket högt- alla tre.
Senare skolgång blev inte lika trevlig- åtminstone inte vad ämnet "Svenska språket och litteraturen" beträffar. På gymnasiet hade jag tre olika lärare på lika många år och ingen av dem var särskilt upplyftande. Här var det verkligen fråga om tvångsläsning med stort T och jag minns träsmaken i ändan när de där klassuppsättningarna delades ut med kommandot "läs nu".
Nässlorna blomma var en av de böcker jag helt sonika vägrade att öppna . Det dröjde över 20 år innan jag läste den boken (och då tyckte jag om den). En annan bok som skulle läsas var Selma Lagerlöfs Jerusalem (I och II). Den har jag fortfarande inte läst (men jag har sett filmen). Den enda påtvingade boken jag besvärade mig med var Karin Boyes Kallocain och det berodde nog på att den var lite lagom "annorlunda" och det var lockande med en dystopi. Jag var ingen framstående elev på litteraturhistorietimmarna och jag tappade nästan lusten att läsa på grund av allt "tråk" (lektionerna i övrigt var minsann inte heller särskilt inspirerande). Jag hittade tillbaks till böckernas värld igen tack vare mina föräldrars välfyllda bokhylla och Malmö stadsbiblioteks filial 3.
Jag valde en språklig gren på gymnasiet och på engelskan fick vi läsa Aldous Huxleys "Brave New World" (ännu en dystopi som verkligen uppskattades- åtminstone av mig) den första franska boken blev Ionescos "Rhinoceros" (ett ganska avancerat val för 17-18-åringar på den tiden- men det gick hem.
Jag konstaterar att högläsning var ett alldeles utmärkt koncept för att "sälja" god litteratur och det ska inte underskattas. Jag tror också bergfast på att det går att "sälja" den goda litteraturen- men det kan krävas både kreativitet och ansträngning. Allt går inte som på räls här i världen.....
7 kommentarer:
Tack för ett långt och intressant inlägg! Håller med om att högläsning är ett utmärkt sätt att locka till läsning!
Skolan är inte alltid den bästa inspirationskällan. Fast både Harry och Selma läste jag med nöje helt frivilligt, när jag väl förstod svenska...
Helena: tack själv för en intressant fråga.
Hannele: Nej, det har du ju alldeles rätt i. Tyvärr- för det är en plats där man får tillbringa ganska mycket tid som ung.
Gunnel låter som en mycket klok och duktig lärare. Sådana kan verkligen uträtta stordåd. Jag hade en lärare som spelade Taube på sitt dragspel. Jag hade aldrig kommit i kontakt med det annars, men 25 år senare kan jag fortfarande sjunga dem.
Jerusalem är jättebra! Jag är inget Selma-fan annars, men den var verkligen en sträckläsningsbok. Fast jag behövde iofs inte läsa den i skolan, så då är det kanske lite lättare att vara positiv.. Vi läste Herr Arnes penningar och den har jag verkligen inga positiva minnen av.
ja, Nässlorna blomma, som sagt
Malin: Gunnel var en fantastisk lärare (vi hade henne i teckning också). Så originellt med din lärare som spelade dragspel- förstår att du minns detta speciellt.
Jenny: Jag är ganska övertygad om att jag mycket väl kunde ha läst och tyckt om Jerusalem om den inte hade slängts ner på min skolbänk den där gången för så många år sedan. Herr Arnes penningar... den hade jag själv lyckats förtränga. Vi fick läsa (tvång!) den i sjuan. Jag uppskattade den INTE.
Mrs C: Jag såg att även du hade drabbats av Nässlorna blomma i skolan. Puh! (Fast jag läste den ju många år senare och då gillade jag den).
Skicka en kommentar