Den här kartan visar en stor del av min barndom och ungdom. "Järnridån" och det kalla kriget som blev en följd av indelningen. Jag tänkte mycket på den här kartan när jag läste "Le Grand Tour" (en resa i döda poeters sällskap)- en stor del av den resan företogs på den sida som länge var dold bakom järngardinen.
-
På 60-talet kändes det inte lockande alls att resa "österut". Berlinmuren föll så småningom -men först år 1989-och gardinen revs ner den också. Nu är saker och ting mycket annorlunda. I min hand just nu (eller snarare på bordet för den här boken är tung...) har jag Gunnar Åselius "Krigen under kalla kriget" - ett reafynd från AdLibris.
-
Boken väcker minnen bara i kapitelrubrikerna. "De skäggigas triumf- Sierra Maestra 1958"- (jovisst- nu handlar det om Cuba - Fidel och Che). "Tillbaka till stenåldern" ("egentligen "vi borde bomba Vietnam tillbaks till stenåldern"- ett yttrande som tillskrivs flyggeneralen Curtis LeMay)- jag ryser när jag tänker på Vietnamkriget.
-
Jag minns också Kuba-krisen 1962- aldrig har jag varit så rädd som då- jag trodde att det tredje världskriget skulle bryta ut när som helst- och nära var det förmodligen också.
-
Vi är och blir alla en produkt av vår tid- och då främst den tid vi var unga i- då intrycken är som starkast. Jag hävdar också med en åsnas envishet att 60-talet var ett extra speciellt årtionde. En brytningstid mellan gammalt och nytt- och jag är tacksam att få ha växt upp mitt i det.
3 kommentarer:
Den kolde krig var også en del af min barn- og ungdom, men den sidste del af den. Husker den tilspidsede situation i 1980'erne og var kort ind over fredsbevægelsen.
När muren föll - det var stort! Man fick rita om kartan framförallt den mentala. Undrar om det riktigt går att förstå för dem som är yngre hur det var med ett nästan helt stängt jättestort område österut. Det kändes lika obekant och avlägset som månen.
Jag var i Ungern i på 90-talet med min far, det var oerhört spännande. Likaså akvarellkursen till Tjeckien några år senare.
Det var otroligt när muren föll. När luften släpptes in och att det kalla kriget äntligen var över (men andra problem kom så klart i stället). Ja... öst var precis som månen (så kände man). Min enda erfarenhet av "öst" från 60-talet var en kort dagstripp till Sassnitz- den turen inbjöd inte till dacapo.
Båden Ungern och Tjeckoslovakien skulle jag gärna vilja besöka.
Skicka en kommentar