En mycket läsvärd tysk

Den här boken är på bara lite över 100 sidor och egentligen bör väl berättelsen beskrivas som en lång prosadikt. Jag tycker mycket om lyrik och därför fängslas jag av Friedrich Christian Delius språk. Det blir aldrig kompakt eller ogenomträngligt.
-
Handlingen så: År 1943. En ung tysk kvinna (författarens mor) väntar sitt första barn (hon är höggradigt gravid)- och är ensam i Rom. Hennes man, Gert, har blivit skickad som soldat/fältpräst till Nord-Afrika där han försöker att se det bästa i situationen (det kunde ha varit värre- han kunde ha sänts tillbaka till Öst-fronten där han tidigare blivit sårad- så resonerar han).
-
Vi får följa kvinnan under en dag. Hon går genom Rom (hon har uppmanats att promenera för att det är nyttigt) och hon funderar över sitt liv och samtidigt betraktar hon omgivningarna. Det blir många kontraster för henne. Rom- så fyllt av historia och prakt från forna tider ställs mot hennes egen hembygd i Tyskland- det katolska tänkandet ställs mot det protestantiska- och hon har tankar om Tyskland och kriget. Delius beskriver en oskyldig och ganska naiv ung kvinna- hon längtar och väntar...
-
Jag tycker mycket om bilden den här berättelsen förmedlar- jag tänker på hur det kan ha varit att tillbringa sin ungdom under hakkorsets ok, att tvingas vänta och oroas och så undrar jag naturligtvis hur det gick i slutänden (för det får vi inte veta). Det här ¨är en vacker bok , en bok som känns som långsamt porlande vatten....
-
" å andra sidan, om benet någon gång skulle bli bra skulle man då inte genast skicka honom till Ryssland eller en annan farlig front, och det vore slut med den tämligen skyddade platsen i skrivstugan i en villa i utkanten av Tunis, där bomber bara föll då och då, men så dum är inte ens fineden att han kastar sina bomber över villakvarter,"