Den här bilden har ett antal år på nacken. Den är tagen inne på Malmö Stadsbibliotek- läsesalen. Den gamla kvinnan som sitter djupt försjunken i en tidskrift är min farmor. Fotografen kom från tidningen Arbetet- och man ville då (cirka 1970) illustrera hur stor betydelse biblioteket hade för Malmös invånare. (Farmor hörde mycket dåligt och visste inte att hennes bild skulle hamna i tidningen- hennes upprördhet var stor när det visade sig att underkjolen syntes ....). Jag tycker mycket om det här fotot- dels för att det föreställer min älskade farmor dels för att det så väl ger en bild av läsandets koncentration och glädje (må vara att glädjen här inte syns utåt). Referensverken i bakgrunden, handväskan säkert placerad....handen under hakan.... stillheten som man bara kan ana.... 
juligt à la Jeanette Winterson ❤️
2 timmar sedan
11 kommentarer:
Vad fint att se din farmor :-) Jag skrattar när du berättar om underkjolen; vem skulle inte blivit upprörd av något sånt?!
Det man skulle önska är att den här läsande stillheten fick rum sida vid sida (eller kanske snarare i ett tyst rum bredvid) med nymodigheter som sökningar på nätet, filmutlåning och författarkvällar.
Ja.... stillhet har blivit ett nästan okänt begrepp numera-även på biblioteken. Jag önskar, precis som du ett stilla rum på biblioteket(n) att vara i -där man kan samla tankarna och helt få försjunka i läsning. Jag tror faktiskt att vi behöver den stillheten lite till mans.
En fin bild! jag brukar försöka att besöka biblioteket i alla städer jag kommer till och förra sommarens besök på Malmös var en häftig upplevelse med den eleganta nybyggnaden
Varje bibliotek har sin "själ"- Malmö stadsbibliotek är ett vackert bibliotek- (jag är nog mest förtjust i den gamla delen- åtminstone från utsidan). Jag uppskattar dock mycket ljuset och rymden i den nyare delen!
Ingrid: Jag är lite orolig för stillheten. Även om man försöker få plats med den i tillvaron, är min egen erfarenhet att det krävs drastiska metoder för att uppnå den. Det är därför jag går i frivilligt nätcelibat några veckor i taget 3-4 gånger per år. Det är absolut nödvändigt för att jag ska behålla en känsla av vem jag själv är. Eller "to keep my insanity", som jag brukar förklara för kolleger som inte begriper varför jag inte svarar på mejl ibland.
Jag förstår din oro. Stillhet är mycket svårt att uppnå idag. En nåd att stilla bedja om ibland och det kräver verkligen en viss ansträngning för att få ro. Telefoner och datorer så gott som överallt (och de hörs och syns.. vill jag lova!)
Syns gör inte alltid så mycket. Men att de hörs, det irriterar ;-)
Men vilket underbart foto! Hon påminner lite om Julia Caesar, i typen. Och jag kan precis förstå hennes känslor över underkjolen...
Undrar vad hon skulle ha tyckt om att du visar upp henne så här? :-)
Men tack för att du gjorde det.
Jo, Julia Ceasar kan nog stämma bra. Farmor var inte precis ljuv och romantisk..... rakt på sak och om "det" inte passade fick folk veta det.... jag tror inte att hon hade haft något emot att visas upp- hon var faktiskt väldigt exalterad när hennes bild kom i tidningen- mycket förtjust faktiskt.... (förutom underkjolen förstås...) Fotot har faktiskt prytt en senare upplaga av Biblioteksnytt också(eller något i den stilen) - någon gång på 80-talet, tror jag.... :-)
Urtjusig farmor, med ruter tycks det mig.
Jodå-"en ruters kvinna" är en bra beskrivning på min farmor. Hon föddes i ett soldattorp utanför Kristinehamn- efter konfirmationen var det bara för henne att bege sig "ut och tjäna". Många historier hade farmor att berätta om den tiden...
Skicka en kommentar