tisdag 25 augusti 2009

George and Rue av George Elliott Clarke


Den här boken är både svårläst och lättläst. Svår därför att den handlar om hemska förhållanden, barn- och hustrumisshandel, svält och fattigdom utan like- och så för att den handlar om hur en fruktansvärd barndom till slut kräver sin tribut i form av ett våldsamt och tragiskt mord (mord är alltid tragiska). Lättläst är boken för att prosan är så flytande och för att det känns att författaren verkligen har levt sig in i sin berättelse och att han har grävt ordentligt i de faktiska händelser som boken baserar sig på.
-
George och Rue (Rufus) växer upp i en liten stad i Nova Scotia där "everything smelled of coal dust and potatoes". Detta är Three Mile Plains och det kallas också för "the African Nova Scotia".
-
Three Mile Plains är beläget cirka sex mil från provinshuvudstaden Halifax. Den afrikansk-ättade befolkningen här kom närmast från USA. Efter det amerikanska frihetskriget och även 1812 års krig transporterades slavar från sydstaterna till den här delen av Kanada av de brittiska soldaterna. Inte för att de (soldaterna) var särskilt intresserade av att befria slavar utan mera för att de inte ville att "patrioterna" skulle förses med extra arbetskraft.
-
"They arrived just like two thousand black others who came with nothing to nowhere, were landed with indifference and plunked on rocky, thorny land (soon laced with infants' skeletons) and told to grow potatoes and work for ale. They was so poor, they supposedly didn't even have history. And could they afford self-respect? Well, they paid for it with their backs, their legs and feet, their hands and arms".
-
George och Rue växer upp i stor misär- och man får följa deras öden framåt i livet. Det är ingen uppmuntrande läsning- men mycket lärorik. Clarke har skrivit en mycket bra bok- och det är en bok man inte lägger åt sidan omedelbart. Själv kände jag mig tvungen att stilla en hel massa egen nyfikenhet. Eftersom det gick mycket illa för huvudpersonerna (de blir avrättade - båda två) kändes det angeläget (och inte mindre angeläget känns det idag när det igen går att läsa om en avrättning på gång i USA- som nu blivit uppskjuten för att man plötsligt inte är säker på om rätt man blivit dömd) att ta reda på hur det förhållit sig med Kanada och dödsstraffet. Glädjande nog avskaffade man denna skamfläck i ett civiliserat land år 1976 och den sista avrättningen i Kanada ägde rum i december 1962. Det sätt man avrättade på var hängning.
-
"George and Rue" slår mig rätt i solar plexus. Ett extra plus med den här boken är efterordet- och den intervju med författaren som finns där. "Today the children of Three Mile Plains are, happily, far better off than were their grandparents, but this historic black village is, more and more, a ghost town."

Inga kommentarer: