Alice Munro tilldelades det Internationella bookerpriset i maj. Ingen kunde blivit gladare än jag över detta. Jag hade många böcker av henne i min bokhylla på 80-talet. Hennes noveller är gripande och speciellt kvinnorna i dem skildras på ett sätt som fängslar mig mycket. Det gör inte det hela sämre att Munro är från Kanada- ett land som jag själv tycker har kommit på undantag när det gäller litteratur. Tråkigt nog. Det positiva är förstås att det bör finnas väldigt mycket att upptäcka där- och ... provinsen Quebec ska inte förglömmas i sammanhanget. Franska är ett mycket levande språk där-( man blir inte populär om man inte behärskar " la langue".)-
I min hand just nu har jag Munros "Kärlekens vägar" och "Runaway". Kvinnorna står i fokus-men hon speglar i sina noveller egentligen "la condition humaine"- något som gäller och berör oss alla. Medkänsla har hon och det är det vardagliga som blir viktigt- det är en svår konst att få just det vardagliga intressant- den konsten behärskar Munro till fullo.
Hennes senaste novellsamling "Too much happiness" kommer att hamna i min brevlåda inom kort.
2 kommentarer:
Jag såg att det var en del Munroutgivning på gång. Ser fram emot att läsa snart, särskilt efter din beskrivning. Och jag håller med dig om undantaget.
Jag hoppas att utgivningen av Munros böcker ska inspirera till större intresse för Kanadensisk litteratur. Det måste ju finnas många författare därifrån som vi aldrig får höra talas om ens.
Skicka en kommentar