I mina gömmor hittade jag ett gammalt spel- "Författarspelet"-(utgivet på Rabén och Sjögrens förlag en gång för länge sedan). (troligtvis någon gång under 40-talet).-
Under frenetiskt googlande hittade jag den här länken till Partille Bokhandel (och den bokhandeln skulle jag gärna vilja titta in i!)
-
"Mitt" författarspel har kommit till användning mycket- när jag var barn saknades TV och när TV väl kom (ofta stora bölen med dörrar på)- fanns det inte mycket att titta på. Onsdagar var helt blanka t ex (utom något eftermiddagsprogram- mestadels "Hemma" med Ria Wägner). På kvällarna lyssnade vi på radio - eller spelade kort och då kom kortleken ovan fram tämligen ofta. Det var roligt att försöka memorera de olika citaten ur kända författares kända verk. Representerade var "la crême de la crême" bland svenska skriftställare.
-
I kortleken återfinnes således Hjalmar Söderberg, Dan Andersson, Selma Lagerlöf (den enda kvinnan i församlingen....), Verner von Heidenstam, Viktor Rydberg, Pär Lagerkvist, Johan Henrik Kellgren, Bo Bergman, Carl Snoilsky, Erik Axel Karlfeldt, Gustaf Fröding, Johan Ludvig Runeberg (som var från Finland- men han "annekterades" som svensk), August Strindberg, Esaias Tegnér, Birger Sjöberg , Carl Mikael Bellman och Oscar Levertin.
-
Jag minns att jag kom att känna väldigt starkt för särskilt Dan Andersson och Oscar Levertin- de dog båda på ett så tragiskt sätt.
-
Några rader ur "En landstrykares sång till solen" (Det kallas vidskepelse ,1916)
-
" Sol, jag är nog en blomma, en vandrande blomma,
gifthus det har jag också, bakom trasiga blad.
Dan Andersson
-
Fjärran och nära sällsamt förenar
sagan med systerligt spinnande hand.
Libanons cedrar och snöskogens enar
binder hon samman med skimrande hand.
(ur Sagan och Sångaren från Kung Salomo och Morolf, 1905) av Oscar Levertin
4 kommentarer:
Men oh vilket fint spel! Håll hårt i det!
Men vilken grej! Säger som Hermia, håll hårt i det!
Ett sånt spel skulle jag också vilja ha!
Det där med citat är så sorgligt nu för tiden. Jag är så glad för de dikter och textrader som jag lyckats lära mig, och ännu gladare över de fragment som stannat kvar. Jag kommer att tänka på Kerstin Ekmans Händelser vid vatten (det är nog den boken av henne), där hon beskriver en lärarinnas arbete med sina skolbarn. Under skolåret arbetar de på så sätt att de alla ska försöka lära sig sådant som är viktigt att kunna för att överleva. Först kommer sånt som att göra upp eld och knyta knopar och bygga hyddor och känna igen ätliga växter. Men så småningom dyker det upp ett behov av att kunna sångtexter och dikter och annat utantill. Det ligger en så stor sanning i det där. När vi har för vår kroppsliga överlevnad, så behöver vi också saker för själen. Google i all ära, men att lära sig saker och ting utantill gör att man bär med sig en ovärderlig skatt.
Vill man vara mer praktiskt, så visar hjärnforskningen att det gör oss mer intelligenta och gör det lättare att lära oss andra saker.
(Hej hej, förresten. Jag är tillbaks från semestern nu, och kan bland annat hälsa att Värmland är fullt med spridda skurar, men vackert som en sommardag.)
Jag är väldigt glad för mitt spel... har så många fina minnen och jag tänker vara mycket rädd om det.:-) Apropå utantill-lärning- jag tror precis som Vixxtoria att det är mycket nyttigt att lära sig "valda texter" eller verser, jag är så gammal att utantill-lärning var ett måste under en stor del av min skoltid. (Tack "fröken" Karin!)
Skicka en kommentar