Resan genom Mecklenburg-Vorpommern fortsätter och nu har jag hamnat i den gamla hansastaden Wismar, en stad som hade svenskt styre under nära 200 år och som idag, med sin gamla vackra stadskärna, ingår i Unescos så kallade världsarv.
En miljö värd att bevara. (Foto: Rabanus Flavus)
Inte långt från Wismar ligger Klütz och där finns
Literaturhaus Uwe Johnson. (fotot är lånat).
Den författare som man annars mest förknippar Wismar med är
Alfred Andersch och flera av hans böcker har blivit översatta till svenska. Här ett utdrag ur ett tidigare blogginlägg.
"
Det förflutna är inte dött; det är inte ens förflutet. Vi avskiljer det från oss och tar avstånd." (Christa Wolf).
-
Andersch var anti-nazist och existensialist och han hade en mycket framskjuten position i det västtyska kulturlivet både som författare och som journalist. Hans bakgrund var något "annorlunda"- Andersch blev som mycket ung medlem i det kommunistiska partiet och det fick konsekvenser i 30-talets Tyskland. År 1933 hamnade han i koncentrationslägret Dachau- där fick han tillbringa sex månader och så småningom (1940) tvångsrekryterades han in i "Wehrmacht". Han lyckades desertera några år senare och blev tillfångatagen av amerikanerna och satt i fångläger i Lousiana. Han återvände till Tyskland efter kriget och slog sig ihop med Erich Kästner.
-
År 1957 kom hans mest kända bok ut- "
Drömmen om Sansibar" (Sansibar oder Der letzte Grund)- (den blev till film 1980).
-
Jag har läst och kan först och främst säga att detta är en oerhört spännande bok- jag satt nästan och bet på naglarna och vågade knappt vända sidorna- det var thrillerartat. Fem människor står i centrum och de har var och en sin distinkta röst i boken- det är mycket lätt att följa med i handlingen. Alla dessa fem längtar bort från den situation de befinner sig i- året är 1937 - platsen en liten fiktiv hamnstad ("Rerik") vid Östersjön.
-
Vad hade man för val under Hitlertidens Tyskland? Vad hade man för handlingsutrymme? Det illustrerar Andersch på ett mycket skickligt sätt i sin roman. Mest utsatt av de fem är Judith- en ung judisk kvinna som är på flykt undan en säker död. Utsatt är också fiskaren Knudsen- en desillusionerad kommunist som måste stanna i Rerik för att ta hand om sin mentalsjuka hustru. Så är det Gregor- rysk kommunist , Helander , prästen som till varje pris vill rädda en av kyrkans skulpturer - och den 16-årige ynglingen "gossen"- som bara längtar bort i största allmänhet. Planer smids- intriger skapas- angiveriet är ständigt närvarande. Vem kan man lita på?
-
" Nej, tänkte Gregor, det beror inte på havet om flykten lyckas. Havet bär. Det beror på kaptenen och besättningen, på den svenska eller danska besättningen, på dess mod eller penningbegär, och om det inte finns några svenska eller danska båtar så beror det på kamraterna i Rerik, kamraterna med sina fiskebåtar, deras blickar och tankar, blickar där man kan varsna en glimt av äventyret, tankar som snabbt kan väcka impuls att hissa seglen.
Det vore enklare, tänkte Gregor, att vara beroende av havet än av människorna."
-
"Medan han såg på Rerik tänkte han på Sansibar, herregud, tänkte han, Sansibar och Bengalen och Mississippi och Sydpolen. Det var nödvändigt att komma ifrån Rerik, först och främst därför att ingenting hände i Rerik, för det andra därför att Rerik hade dödat hans far, för det tredje därför att det fanns ett Sansibar, ett Sansibar långt i fjärran, ett Sansibar på andra sidan det stora havet, Sansibar eller det sista skälet".
-
"Drömmen om Sansibar" är en oerhört spännande, välskriven och läsvärd bok.
Bokmoster skriver idag om Frankfurter Buchmesse och
Mimmimarie berättar om Preussens kungligheter .
Smutstiteln firar
En blek tysk torsdag med Jakob Arouni.
6 kommentarer:
Så bra att du ger mig lite perspektiv, staden känner jag främst från den tyska kriminalserien SOKO Wismar ... ;)
Drömmen om Sansibar, jag undrar om det går att hitta bok och film nu? Jag skulle gilla upplägget med de fem olika karaktärerna och kommer att tänka lite på den tyska serien som gick nyligen på SVT, Krigets unga hjärtan. (Den gjorde förresten succé när man delade ut tyska "Emmys" i veckan, kul!)
Bokmoster: Jag fick fjärrlåna boken och jag skulle också bli väldigt glad om det kom en ny utgåva- den har ju klassikerstatus. "Krigets unga hjärtan" klarade jag tyvärr inte av att titta på - den var alltför hemsk (men jag är övertygad om att den är förtjänt att både pris och utmärkelser).
Vi besöket Wismar för ett par år sedan och där fanns mycket att se. Gamla svenska vibbar och minnet lever kvar i form av enorma Schwedenköpfe på flera platser i staden.
http://de.wikipedia.org/wiki/Schwedenk%C3%B6pfe
Mimmimarie: Om det är en stad jag absolut vill besöka i Mecklenburg-Vorpommern så är det just Wismar. Tack ska du ha för länken!
Ett stycke ur Drömmen om Sansibar - förstås i original- ingick i studentstilen i tyska på våren 1964. Mer om det, men framför allt om en annan mycket läsvärd roman av Alfred Andersch, här:
http://www.dixikon.se/bloggarna/schutzt-humanismus-denn-vor-gar-nichtsalfred-andersch-der-vater-eines-morders/
Ivo Holmqvist: Jag tackar för länken och hoppas att många andra läsare ser och läser ditt inlägg om Andersch. Jag minns faktiskt också de gamla kombinerade stilarna- anonyma var de förvisso men ibland lyckades någon lista ut upphovet. (Jag har bättre minne av de engelska dito som ofta hade Somerset Maugham som källa...).
"Der Vater eines Mörders" har jag faktiskt sneglat åt och jag ska nog försöka få tag på den. "Sansibar" tyckte jag hur som helst mycket om.
Skicka en kommentar