En riktigt sur katt stötte jag på under morgonpromenaden. Om blickar hade kunnat döda.... men- han/hon hade hittat något riktigt delikat där på gräset (och vad det var hade jag ingen som helst lust att se efter). Nu var det alltså dags för kattfrukost och ve den som kunde tänkas förstöra matron.
Jag smög mig iväg efter kameraklicket och hoppas att bytet smakade gott.
2 kommentarer:
Hihi, ibland är det bäst att inte veta...
Sanna: Ja, både hundar och katter har stark förkärlek för ganska oaptitliga maträtter.....
Skicka en kommentar