tisdag 15 oktober 2013

En litterär gigant- och pionjär


Visst ser han mycket imposant ut, Samuel Richardson (1689-1761). Om honom läser jag i Ruth Halldéns essäsamling "Vid romanens rötter" och minns samtidigt "gamla" föreläsningar från slutet av 1960-talet... men på mitt läsbord har aldrig Richardsons verk hamnat.

Richardson var boktryckare till professionen och som sådan noggrann och flitig. Hans litterära debut kom sent i livet (i 50-års-åldern) och var säkert oväntad av många. Richardson var "obesmittad av traditionell lärdom" , han kunde inte läsa vare sig franska eller spanska och därför blev han heller inte påverkad av eventuell läsning av böcker från dessa länder. Han körde sitt "eget race" och år 1740 var det dags för den första romanen från hans penna- brevromanen Pamela som var skriven på ett helt nytt sätt.


Pamela handlar kortfattat om dygdens belöning och om hur huvudpersonen, en ung tonårig flicka, lyckas stå emot sin husbondes enträgna och våldsamma uppvaktning (han försöker våldta henne). När Pamela vägrar att ge upp spärras hon in på en ensligt belägen gård. Allt går naturligtvis mycket bra för den ståndaktiga Pamela så småningom och hon får sin rättmätiga belöning i slutet på romanen.

Pamela är en mycket lång bok och en veritabel tegelsten. Ruth Halldén talar om den stora närvarokänsla man får under läsningens gång och att boken har en nästan magisk trovärdighet trots en mängd överdrifter.

Richardsons debutroman väckte stort uppseende på sin tid och den blev mycket populär. Något helt nytt hade skapats i läsväg. Den moderna romankonsten var född. En helt ny klass av läsare hade också uppstått i England- nya yrken, industrin började blomstra och olika typer av affärsverksamheter likaså. Bildning var inte längre de rikas privilegium. Det började växa upp små lånebibliotek på olika platser och småskrifter trycktes upp i mängd- allt hyfsat tillgängligt för allmänheten. Tidningar och tidskrifter publicerade artiklar och berättelser som väckte stort intresse.

Ruth Halldén beskriver Pamela som "ett slags hjälte- eller klasskampssaga med inslag av önskedröm".


Några år senare var det så dags för nästa litterära skräll från Richardson "Clarissa", som kom ut mellan åren 1747 och 1748. Tala om tegelsten.... nära 2 500 sidor är romanen på och det handlar igen om en flickas kamp för sin jungfrudom. Pamela och Clarissa "förhåller sig till varann som skiss till monumentalmålning" säger Ruth Halldén.

Clarissa har tagits upp bland tidningen the Guardians "The 100 best novels" (den står som nummer 4) och här kan man läsa mera om den.

Pamela finns i ny svensk översättning från 1993 och jag tror att man kan hitta den på ganska många bibliotek. Jag har en beställning på gång för inte vill jag ha den boken oläst.... hur det blir med Clarissa vet jag inte ännu. De 2 500 sidorna är något avskräckande.... men försöka duger väl. Qui vivra verra.

2 kommentarer:

em sa...

Båda böckerna finns hos Gutenberg.
Margaretha

Ingrid sa...

Tack Margaretha. Pamela fanns annars på det lokala biblioteket- och så får jag den i pappersversion...