onsdag 23 oktober 2013

Vilhelm Mobergskt


Jag har läst Maria Chapdelaine av Louis Hémon och "levt" i det ogästvänliga och samtidigt vackra, förtrollande Quebec under några timmar. (Den här boken finns i svensk översättning). Louis Hémon var en fransk författare och journalist och en man som hade nomadens oro i blodet. Till Quebec anlände han i början av 1900-talet och där kom han att vistas i den lilla orten Peribonka i södra Quebec.


Carte du Québec au sein du Canada.svg

Quebec är Kanadas största provins och det är glest befolkat, så gott som helt franskspråkigt och att leva här krävde från början stora umbäranden och en stark kroppskonstitution. (Jag kan tänka mig att det fortfarande är förenat med svårigheter att klara livhanken på flera ställen i den här provinsen).





Louis Hémons hus i Péribonka (lånat foto)

Maria Chapdelaine är en roman om det hårda livet i skogarna kring Péribonka och det är också en roman om en kvinnas val för framtiden. Familjen Chapdelaine har alltid fått kämpa för sin tillvaro och Samuel, fadern, är en orolig ande som inte nöjer sig med att stanna på samma plats- han måste vidare och familjen har utsatts för ständiga uppbrott. Kanske hägrar det perfekta stället där bortom nästa vägkrök? Hårt arbete med att röja jorden för att få fram odlingsbar mark- långa vintrar och så isolering. Chapdelaines bor mycket långt från sina grannar och framför allt hustrun, Laure, plågas av ensamheten, men hon är lojal och följer med sin man- vartän han styr kosan.


Kyrkan i Péribonka (foto: Michaïl Dumais)

Maria, den äldsta dottern är nu gammal nog att söka sig ett självständigt liv. Friarna är tre till antalet och olika sinsemellan. Här möter vi Francois Paradis- han som har gjort skogarna till sitt hem men som ändå är beredd att slå sig till ro, bara han kan få Maria till sin hustru, Lorenzo Surprenant är mannen som flyttat söderut, lockad av ett bättre liv i USA - han arbetar på en fabrik i närheten av Boston och dit vill han nu föra Maria. Den tredje friaren är Eutrope, som bor i närheten och som brukar marken på samma sätt som Marias far- han erbjuder Maria en liknande tillvaro som den hon känner väl till.

Maria Chapdelaine är en både sorglig och vacker berättelse om människans villkor i en hård värld. Jag tycker att den här boken har många drag av Vilhelm Mobergs "Nybyggarna".  Naturbeskrivningarna är fantastiska.

" The wind from the east was driving before it a host of melancholy snow-laden clouds. Threateningly they swept over white ground and sullen wood, and the earth seemed awaiting another fold of its winding-sheet; cypress, spruce and fir, close side by side and motionless, were passive in their attitude of uncomplaining endurance. The stumps above the snow were like floating wreckage on a dreary sea. In all the landscape there was naught that spoke of a spring to come-of warmth and growth; rather did it seem a shard of some disinherited planet under the eternal rule of deadly cold."

Maria gör sitt val så småningom- men valet kommer att påverkas av flera mycket sorgliga händelser.

Maria Chapdelaine har filmatiserats tre gånger och kanske blir det ytterligare en version, vem vet. Jag tyckte hur som helst mycket om den här berättelsen och Hémon har lyckats väl med att ge sin hyllning till både provinsen Quebec och till dem som vågade sig på att slå sig ner här.

2 kommentarer:

snowflake sa...

Inspirerad av Munro har jag fått lite lust på en kanadensisk vinter... helst att riktigt grotta ner mig i kyla, snö och karga levnadsförhållanden.
Så det första jag tänkte när jag såg det här inlägget är att du känt likadant. :-)

Ingrid sa...

Snowflake: Du har så rätt! Jag känner för kanadensisk vinter just nu och kanske speciellt för Quebec-vinter. Visst är det Munro som har inspirerat.....