Leif- numera en änglahund.
I am not lonely. I am not afraid. I am still yours.
Jag läser Mark Dotys bok "Dog Years- a memoir" (och jag fick "boktipset" i Jeanette Wintersons självbiogafiska "Varför vara lycklig när du kan vara normal?)
Nu handlar Mark Dotys bok inte bara om hundar utan kanske snarare om de förluster vi tvingas genomlida i livet- men hundarna har stor plats och säkerligen kommer jag att få anledning att återkomma till Dotys vackra skildring av kärlek och sorg. Han citerar bland annat den här dikten av Robinson Jeffers.
The House Dog’s Grave (Robinson Jeffers)
(Haig, an English bulldog)
I’ve changed my ways a little; I cannot now
Run with you in the evenings along the shore,
Except in a kind of dream; and you, if you dream a moment,
You see me there.
So leave awhile the paw-marks on the front door
Where I used to scratch to go out or in,
And you’d soon open; leave on the kitchen floor
The marks of my drinking-pan.
I cannot lie by your fire as I used to do
On the warm stone,
Nor at the foot of your bed; no, all the nights through
I lie alone.
But your kind thought has laid me less than six feet
Outside your window where firelight so often plays,
And where you sit to read- and I fear often grieving for me-
Every night your lamplight lies on my place.
You, man and woman, live so long, it is hard
To think of you ever dying.
A little dog would get tired, living so long.
I hope that when you are lying
Under the ground like me your lives will appear
As good and joyful as mine.
No, dears, that’s too much hope: you are not so well cared for
As I have been.
And never have known the passionate undivided
Fidelities that I knew.
Your minds are perhaps too active, too many-sided….
But to me you were true.
You were never masters, but friends. I was your friend.
I loved you well, and was loved. Deep love endures
To the end and far past the end. If this is my end,
I am not lonely. I am not afraid. I am still yours.
Robinson Jeffers var en amerikansk poet. Jag är helt övertygad om att jag kommer att läsa flera av hans dikter.
18 kvinnliga nobelpristagare
54 minuter sedan
4 kommentarer:
Den drev fram tårarna hos mig. Alla som har förlorat en kär fyrfota vän måste röras och beröras.
Mimmimarie: Jag satt också med blöta kinder när jag läste dikten. Det är något av det svåraste jag varit med om- att tvingas ta farväl av en älskad hund.
Mer om och en dikt till av Robinson Jeffers:
http://www.dixikon.se/bloggarna/om-att-fiska-lax-i-kalifornien-med-mera/
Ivo Holmqvist: Tack för länken- jag ska genast bege mig till Kalifornien och naturen där....
Skicka en kommentar