Jag svävar över Krakow

Vad gör man när det är stört omöjligt att få tag på Zagajewskis essäsamlingar i svensk översättning (de finns så klart att fjärrlåna från biblioteket men vare sig Bokbörsen eller nätantikvariaten har något att erbjuda)? Jo, då återstår inget annat än att skaffa sig boken på annat språk. Jag vågade mig på en tysk översättning och det ångrar jag inte ett ögonblick för tyskan är inte besvärlig alls och även om jag så klart hade föredragit en svensk översättning är jag mycket nöjd med mitt inköp.( I den här boken inkluderas också "Zwei Städte".)

Nu svävar alltså även jag över staden Krakow- läser med glädje, förundran och intresse Zagajewskis minnen och tankar. Språket är mycket poetiskt, vackert och minnen blandas med filosofiska betraktelser. Zagajewski återkommer ofta till sina två förlorade hemländer- och hur han söker efter ett tredje- verkligheten kan han inte återskapa och så väljer han poesin som mål för sitt sökande.

"Die Geist der Zeit meisselt unsere Gedanken und lacht über unsere Träume" (Tidsandan mejslar fram våra tankar och skrattar åt våra drömmar- min egen översättning). Det går att hitta så många sådana citat- citat att fundera över och meditera över.

Om sin födelsestad (det gamla Lemberg (Lvov) skriver han "staden på kullarna hade beströtts med med den sovjetiska anskrämlighetens aska". Han skriver om letandet efter förbjudna böcker i antikvariat och på bibliotek. Han skriver om mötet med en ung debattglad präst vid namn Karol Wojtyla- han lovprisar Jagiellonen-biblioteket- där tankarna väntade på sina kommande läsare -platsen där de tätt packade böckerna drömmer om läsarnas levande händer varje natt.

Zagajewski skriver om poesi och prosa- om hur prosan aldrig kommer att låta sig undanträngas av poesin men att poesin heller inte kommer att låta sig helt underkastas prosan. På nästan en hel sida redogör han också för vad framtiden kan komma att ge oss- och att vi inte ska vara slavar under historien- "Wir dürfen nicht glauben, dass es nicht auch anders hätte kommen können---" allt lagras ... som ull, tjocka ullfällar...-- "Wolle früherer Zeiten, Wolle der Menschen, die nie geboren wurden, Wolle derer, die früh verstorben sind, und jener deren Leben missglückt ist--. All denna ull samlas som en stor gyllene fäll och vi vet inte vad som är möjligt.

Jag har ännu hälften av boken kvar- och läser långsamt. Det känns som om jag hittat en evig följeslagare.

Två av Zagajewskis essäsamlingar har översatts till svenska. "Solidaritet och ensamhet" (1988) och "Två städer" 1991. Översättningarna är gjorda av Anders Bodegård. Norstedts förlag.