I Henrik Sjögrens stora verk "En kultursidas uppgång och fall" (Carlssons förlag, 2008) läser jag om journalisten och recensenten Nils Ivar Ivarsson - han skrev bland annat om en ganska stor mängd italienska författare.
"Fascismen och andra världskriget har gett upphov till en de vingklippta ödenas och de sociala misärernas epik som saknar egentligt motstycke i vår tid". Så skriver Ivarsson och fortsätter "En av mästarna är Cesare Pavese, vars roman Månen och eldarna måste tillerkännas plats bredvid Moravias kusliga skildringar av amoralitet----- Det är en roman om rotlöshet och hemlängtan. "
"Månen och eldarna" har översatts till svenska två gånger om- 1954 och 1979. Jag har läst boken för länge sedan och får stor lust att läsa om den för jag minns att jag tyckte att den var mycket bra.
Glädjande nog ger Modernista förlag ut "Innan tuppen gal" av Pavese nästa år.
Glädjande nog ger Modernista förlag ut "Innan tuppen gal" av Pavese nästa år.
Pavese tilldelades det mycket prestigefyllda "Stregapriset" år 1950- samma år som han tog sitt eget liv bara lite över 40 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar