Han hade ett hårt, tragiskt liv- den polske poeten Aleksander Wat. Född år 1900 (dessutom den 1 maj) genomlevde han diktaturernas Europa och han fick djupa sår i själen. Sår som aldrig läkte. Flykt undan nazisterna- sänd till sovjetiska fångläger- skild från sin familj- förföljd i sitt hemland- död i exil i Frankrike.Wat var en brådmogen ung man som tidigt läste mycket avancerad litteratur. Hans syster berättade efter hans död att "han alltid hade en bok i handen- från morgon till kväll".
Wats första diktsamling hade den mycket originella titeln "JAG från ena sidan och JAG från andra sidan av min mopsliknande järnkamin" och kom ut 1919. Sedan dröjde det hela 38 år innan han kunde få en diktsamling publicerad igen. "Dikter" (1957) sålde slut så gott som genast.
Han längtade hem från Frankrike- hela tiden. Han kände sig isolerad, olycklig- i Polen glömdes han långsamt bort.
I "Bokslut" har Peter Handberg samlat och översatt några av Wats vackraste, starkaste dikter. Aris Fioretos säger (i DN) " Den som slår upp pärmarna ska skåda ett sällsamt under: en askfärgad regnbåge." Själv läser jag och förundras över ordens skönhet och bilderna som radar upp sig på min näthinna. Ja, det är gripande, det är skört som livet självt.
Här några rader ur dikten "Hem"
"I den masuriska sanden
skulle jag sitta tillsammans med dig en stund
och betrakta furorna
jag skulle vissla en duett med en koltrast,
en koltrast från orten. På polska."
Peter Handberg har skrivit ett fantastiskt fylligt och lärorikt förord också- och Modernista förlag har gett ut. Tack för det, säger jag och jag tänker lägga den här bokskatten på mitt nattduksbord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar