Jag minns majoren...

Det var en gång...Så börjar Henrik Sjögrens bok om tidningen Kvällspostens kultursidas uppgång och fall. Kvällsposten startade 1948 och i december år 1949 började Henrik Sjögren som kulturjournalist på tidningen i fråga.

På den tiden basade major Wahlgren över Sydsvenskans tidningsimperium. (Jo, han gick under namnet majoren för det mesta- även bland "vanligt folk".) Jag minns en lektion i småskolan där vi fick lära oss vem det var som "bestämde" över vår morgontidning (för det förmodades att våra föräldrar alla prenumererade på just Sydsvenska dagbladet och inte på konkurrenten Arbetet)- "Major Wahlgren" var det, fick vi veta. Lärarinnan uttalade namnet med nästan skräckslagen vördnad. Detta måste ha varit någon gång i slutet på 50-talet. Malmö upplevdes inte som någon särskilt stor stad på den tiden- och familjen Wahlgren var mäktig. Majoren (som för övrigt hette Christer i förnamn) kom att efterträdas av sin son Olof så småningom.

Så här skriver Henrik Sjögren den 16 december 1949:

"Igår var det stor truppmönstring på KvP. Redaktionen mottogs av major Wahlgren, bjöds på thé, tal av majoren själv, Andrén och diverse andra personer. Jag träffade Harald Schiller. Han var väldigt kordial och lite småfull. Jag är rädd för herrarna, sa han och uttryckte farhågor för att vi unga skulle "gå på taket med gamla SDS". Och det kanske vi försöker göra."

Henrik Sjögrens bok är omfattande och den är verkligen inget man hafsar igenom på ett par timmar. Bara innehållsförteckningen tar tid att gå igenom och reflektera över (många av namnen är givetvis okända för mig- men jag känner igen en del, trots allt).

Musik recenserades av Hans Åstrand - och historia behandlades under flera år av de lundensiska storheterna Lars Arne Norborg och Göran Rystad. Lennart Sörensen skrev initierat om engelsk, afrikansk och latinamerikansk litteratur.

Teater får stor plats- här berättas om både Malmö stadsteater och Helsingborgs dito- man tar också klivet över sundet i många fall. "En kultursidas uppgång och fall" är en otroligt lärorik och inspirerande bok och också en aning vemodig. Min lånetid är fyra veckor- jag kommer att använda den väl, hoppas jag.