Från magasinets gömmor

Med verklig andakt ska jag ta mig an den här nära hundra år gamla volymen. Utvald av Fredrik Böök, minsann, och mycket läst och sliten. Det finns faktiskt lånestämplar från 1991 bak i boken.

Om böcker kunde tala.....

Det polska muséet i Rapperswyl i Schweiz. Här tjänstgjorde Zeromski som bibliotekarie under flera år.

Stefan Zeromski (1864-1925) räknas som en av Polens stora författare - han blev tidigt föräldralös och tvingades avbryta sina studier och ge sig ut att arbeta som lärare på polska landsbygden. Sedan följde en tjänst som bibliotekarie i Rapperswyl och därefter en liknande tjänst vid Zamoskybiblioteket i Warszawa. År 1905 blev han inblandad i en politisk rättegång och han tvingades i exil (Frankrike och Italien). Han återvände till Polen år 1914.

Romanen "Den trogna floden" skrevs år 1913 och "återspeglar både den patriotiska stämning som rådde under januariresningen 1863-64, och den fördomsfullhet, som då ännu rådde inom det polska samhället mellan högadeln och de borgerliga. "Den trogna floden" anses inte vara hans största verk men " genom sin enkla stil och lyriska värme är den en lämplig inledande bekantskap med denne författare".

En jämförelse görs också mellan nobelpristagaren Reymont och Zeromski. " Reymont är den impressionistiske berätaren med lidelsefullt temperament, Zeromski, den psykologiske beskrivaren , som går djupare i sin analys och är starkare i stämningen, med djupare lyrisk underton och dragning åt det mystiska."

(Informationen tagen från en essä av Alfred Jensen).

Mitt väl lästa exemplar kommer från Fosie bibliotek (ursprungligen alltså)- och boken är försedd med en påklistrad lapp "Regler för boklån". (Sju regler i allt)- Regel nummer 2 lyder:

"Varje lånare är berättigad att på en gång hava 2 böcker till låns, varav dock minst en bör vara icke skönlitterär."

Detta väcker minnen hos mig. När jag en gång i forntiden började låna böcker på Malmö stadsbibliotek (huvudbiblioteket) fanns det en liknande regel om just skönlitteratur. Man fick bara låna tre böcker och de fick inte alla vara skönlitteratur- något sådant- ungefär. Jag kommer mycket väl i håg en stackars läsglad tös som hade plockat på sig hela FEM böcker och så var de alla skönlitterära. Hon blev rejält utskälld "du har ju bara lånat skönlitteratur!!!". Allt var inte bättre förr......