tisdag 25 januari 2011

Att se fram emot...



Elias Canettis självbiografiska böcker läste jag för ganska många år sedan men det är dags att friska upp minnet. Från biblioteket kommer "Den räddade tungan" och "Facklan i örat"- jag hittade också "Mikrokosmos" av Claudio Magris- nu skriver han om sin hemstad - det gåtfulla Trieste- "en kulturernas och handelsvägarnas mötesplats".
I det här huset i staden Ruse (Bulgarien) föddes Elias Canetti (1905-1994) - nobelpristagare i litteratur år 1981- och han skriver så här på sidan 12 i "Den räddade tungan":
" Ruse vid nedre Donau, där jag kom till världen, var en underbar stad för ett barn, och om jag säger att den ligger i Bulgarien ger jag en ofullständig föreställning om den, ty här levde människor av vitt skild härkomst, på en och samma dag kunde man få höra sju eller åtta språk. Förutom bulgarerna som ofta kom från landsbygden fanns det också många turkar, som bodde i ett kvarter för sig, och tätt intill detta låg spaniolernas kvarter, vårt eget. I staden fanns det vidare greker, albaner, armenier, zigenare. Från motsatta sidan av Donau kom det rumäner; min amma, som jag dock inte kan minnas var rumänska. Enstaka ryssar fanns det också."





Med den här båten kunde man färdas från Ruse till Wien. Ruse var en gammal Donauhamn. De år då Donau frös till åkte man i släde över till Rumänien, skriver Canetti.



I Ruse kalldes resten av världen för Europa "och om någon färdades uppför Donau till Wien, sade man att han reste till Europa, Europa började där det turkiska riket hade slutat en gång i tiden. " (s.13)





2 kommentarer:

torbjørn hauken sa...

Jeg har lenge tenkt å lese Canettis selvbiografi -- det fins vel også et tredje bind?

Ingrid sa...

Canettis självbiografi har så många fina bilder från ett liv som levts på så många olika platser- Canetti skriver också så ledigt och man rycks med i berättelsen från allra första början. Jo, det finns ett tredje band- på svenska har det fått namnet "Ögonspelet".