onsdag 2 december 2009

Ett biblioteksfynd


En över 500 sidor lång bok om "arkeologi och ond bråd död". Den här kommer att bli en riktig rysare under julhelgen- jag ser verkligen fram emot läsningen av "Bronsåldersmordet" av Jonathan Lindström.
-
För några år sedan läste jag något liknande som fascinerade mig precis lika mycket " The Life and Death of Druid Prince" the story of an archeological sensation skriven av Anne Ross och Don Robins. Från baksidan hämtar jag följande rader " In 1984, a naked man's body severed at the waist, was accidentally discovered in a peat bog on Lindow Moss, on the southern outskirts of Manchester.
When analysed, the body was found to be some 2000 years old. The manner of his death raised many baffling questions:
Who wa he?
Was he executed, murdered or sacrificed?
What was the significance of his triple death?
What was the significance of his last meal?
-
Tala om att verkligheten är minst lika spännande som dikten och med moderna undersökningsmetoder kan man få reda på så mycket som tidigare varit helt fördolt. Åh, så spännande!

8 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Åh, jag ser verkligen fram emot att höra vad du tycker om Bronsåldersmordet. Om den är bra, så kan den vara hur bra som helst, men jag är så skeptisk, och tänker att om jag inte står ut med språket eller om deckargåtan bara är dum och platt så vill jag inte alls läsa den här boken. Så jag väntar med spänning på vad du tycker.

Har du förresten läst boken Imago av Eva-Marie Liffner? En slags deckare, men kanske mer en roman om ett mosslik, visserligen "bara" från 1800-talet, men i alla fall. Jag har en stor svaghet för mosslik (fråga mig inte varför; jag har tänkt att jag skulle behöva gå i psykoanalys för att få en ordentlig förklaring till det). Det är en väldigt bra bok; Liffner skriver över huvud taget oerhört bra, så jag rekommenderar vad som helst av henne. Det står lite om boken Imago här:

http://www.bok.nu/Eva-Marie_Liffner/Imago

Ingrid sa...

jag har Imago i min bokhylla- jag har inte läst boken -ännu- i sin helhet- längtar efter den också. Jag har full förståelse för din fascination för mosslik- jag måste erkänna att jag också är intresserad av fenomenet (om man nu ska använda just det ordet?)- Jag minns att jag stod en lång stund i stum betraktan av Grauballemannen (i Moesgaard utanför Aarhus). Tollundmannen har jag aldrig sett- men jag har läst Seamus Heanys dikt....

Vixxtoria sa...

*skrattar* Jag har inte heller sett så många mosslik som jag skulle vilja, men åh, vad jag har försökt. Jag har tyvärr haft sådan otur att de lik jag skulle besöka har varit ute på turne (!) just när jag tagit mig till museet. I Holland finns till exempel ett berömt mosslik av en ung flicka som kallas för Veen-flickan (efter stället där hon hittades), och en sommar åkte vi särskilt till det museum i Drenthe som har en permanent utställning om henne för att jag skulle sluta tjata. Den fina utställningen var där, och man har bland annat rekonstruerat hur flickan såg ut med hjälp av modern modelleringsteknik (dvs sådan teknik som t ex används ibland av polisen för att rekonstruera hur någon har sett ut, utifrån ett skelett man hittat; man skapar väldigt naturtrogna dockor/modeller). Men mossliket självt var på turné i Kanada, så henne fick jag aldrig ser.

Detsamma hände när jag skulle studera mosslik på Nationalmuseet i Köpenhamn. Det är inte klokt vad de där liken får se efter sin död. (Och nu kommer jag plötsligt på att en liten Köpenhamnsutflykt skulle passa jättebra under julledigheten. Nationalmuseet, here I come!)

Men jag har trots allt många många gånger besökt Bockstensmannen. Det är ändå en liten tröst.

Ingrid sa...

Jag borde också ta en tripp över sundet. Köpenhamn är ju en ytterst möjlig utflykt- (och jag avundas dig Bockstensmannen...)

Vixxtoria sa...

Nationalmuseet i Kph är faktiskt väldigt trevligt även om mossliken inte är hemma. Det finns ju helt andra fantastiska mossfynd, till exempel den gigantiska skål, bestående av ja, vad kan det vara? 8-12 stora silverplattor med ingraverade motiv. Den hittade man helt enkelt stående ute på en mosse, där den stått i så där 2000 år!!

Annars kan jag varmt rekommendera Vikingaskeppsmuseet i Roskilde. Där var vi på långweekend under förra julledigheten (min då knappt två-åriga dotter konstaterade visserligen att "alla båtarna var sönder", men det var ju det som var poängen).

Bockstensmannen i Varberg är absolut värt ett besök (liksom fästningen där museet är inrymt) om man har vägarna förbi. Fem minuters promenadväg från stationen också. Dessutom kan man beskåda den beryktade kulknappen som kanske fällde Karl XII (om nu det är sant).

Vixxtoria sa...

Du kanske redan har koll på skålen, men här hittade jag en bild:

http://www.scholiast.org/history/denmark/gundestr.jpg

Gundestrupkedlen heter den på danska (jag försöker alltid lägga det namnet på minnet, men det vill aldrig riktigt fastna). Mer info finns på Nationalmuseums sajt:

http://www.natmus.dk/sw4516.asp

Ingrid sa...

Tack för länken Vixxtoria- skålen hade jag inte koll på så nu ska jag kolla! Vikingamuséet är däremot en stor favorit- (precis som Roskilde över huvud taget)- jag ler åt din dotters kommentar- barn är väldigt visa.....

Vixxtoria sa...

Åtminstone brukar barn ha sinne för det uppenbara :-)

Om du inte har sett skålen måste du göra det! Den är absolut något av det häftigaste jag sett. (Nåja, Tutanchamons dödsmask och hans kistor av guld gick inte av för hackor heller, men det är en annan historia.)