Som ung hade jag inte mycket intresse för arkeologi. Trist, tyckte jag- bara en massa gamla krukskärvor utan inbördes ordning och ett och annat skelett. Ingenting jag fördjupade mig i. Jag minns med fasa en het söndag på Aténs historiska museum någon gång på 70-talet (det var gratis inträde på söndagar)- väninnan skulle titta på varenda söndrig staty och kruka och jag led och svettades.
Men jag blev väl äldre... och läste en bok. Sedan var jag frälst. Boken var Anne Ross' "Druidens död" (så hette den i svensk översättning)- om hur man lyckades få fram vem han var- han som hittades i mossen i Lindow. Det var faktiskt mera spännande än en detektivroman.
Glad blir jag därför att se först att "Bronsåldersmordet" av Jonathan Lindström nu äntligen kommer i pocketutgåva. Så bra, då kan jag köpa den och kanske hinna läsa mera noggrant. Historiska böcker läser man oftast inte på några timmar.
En ny arkeologisk "thriller".... när som helst kommer den ut på Norstedts förlag- "De dödas tempel". Nu handlar det om stenåldern. Jag ser fram emot läsningen- men jag börjar med att låna. )Även denna bok har författats av Jonathan Lindström)
Maja Hagermans "Försvunnen värld" - köpte jag däremot på studs- jag stod och bläddrade i den på "Ugglan"- och kom faktiskt hem med den trots ett något högre pris (man måste väl gynna sin lokala bokhandel också, tänkte jag). "Försvunnen värld" ligger på mitt nattduksbord och jag tar ett kapitel i taget. Väninnan köpte två ex (ett att ge som present).I månadens Vi (vanliga "Vi" alltså) finns en liten intervju med Maja Hagerman- hon oroar sig mycket för utgrävningarnas framtid. "Regeringen rear ut vår historieforskning" säger Hagerman. Regeringen vill nämligen att byggherrarna (och inte som nu länsstyrelserna) ska sköta upphandlingen när utgrävningar ska göras (När nya motorvägar och köpcentra etc ska byggas måste enligt lag markens historia undersökas). Jag blir alldeles förfärad för att inte säga fly förbannad. Det är väl jätteviktigt att vi kan kartlägga vår historia från mycket gamla tider.


