Under sommaren som gick kunde man ,om man befann sig i Florens, gå på en fin konstutställning i Palazzo Strozzi. Där visades verk av "Sargent and the American Impressionists". För oss som inte var där just då finns en utställningskatalog som man kan köpa via nätbokhandeln.
Konstböcker brukar inte vara billiga och den här är väl inget undantag- men ibland kanske man vill kosta på sig något extra.
Det var efter det amerikanska inbördeskriget som dörrarna öppnades för många amerikanska konstnärer och de sökte sig österut- till den gamla världen. Författaren Henry James uttryckte det så här: " What we seek in Europe is Nature refined and transmuted to Art.... Italy, for us dull strangers, is a magic word... we are brought up to think that when we have earned leisure and rest... we may go forth and cross oceans and mountains and see on Italian soil the primal substance, the Platonic idea of our consoling dreams and our richest fancies."
Mary Cassatt (1844-1926) var en av dessa konstnärer som drog till Europa. Hon var en modern kvinna för sin tid och från en välbärgad och kultiverad Pennsylvaniafamilj. Redan tidigt fick hon följa med ut på många resor och detta måste ha gett henne stor inspiration senare i livet. Mest känd och mest älskad blev hon för sina porträtt- oftast då av mödrar med barn. Jag har dock valt en annan målning- den av den unga flickan ovan. Jag tycker att Cassatt har fångat henne så väl- ansiktsuttrycket och rörelsen- en ung blomma , känslig och spröd.
Jag är inte ensam om att älska Maine. Konstnären 
Här är Wyeths i särklass mest kända målning "Christina's World". Christina Olson bodde granne med Wyeth och hans familj i Cushing. Man anar att det är något särskilt med Christina - och så var det också, hon var förlamad i underkroppen och kunde bara röra sig med hjälp av armarna. Trots sitt handikapp lyckades hon ändå, med stor envishet, klara sig själv med mycket. Rullstol vägrade hon att använda - hon tog sig fram krypande. Detta är Christinas värld- man kan betrakta den här tavlan länge och läsa in så otroligt mycket i den- en kvinnas själ, hennes obändiga vilja, ett landskaps oändliga skönhet och ensamhet som förenas med kvinnans ensamhet... ja, tanke följer på tanke precis som det ska vara när man betraktar det som är stor konst.
