Utan omsvep tippar jag att Patrik Svenssons ”Ålevangeliet” kommer att ligga under granen i många hem. Dock inte hos mig för jag har redan läst och imponerats av den djupa kunskapen och av porträttet av en älskad far. Och- jag råkar ändå tycka att ål är något av det äckligaste som finns. En slingrig, slemmig varelse som ger alltför många ormassociationer- dessutom är den fettdrypande på matbordet ( men numera inte så vanligen förekommande där). Men- jag lyckades förtränga mina fobier och försvann in i berättelsen om glasålar och blankålar.
Ett annat bett tar jag i Robert Musils ” Mannen utan egenskaper”, och konstaterar att penna i hand är nödvändigt men det går framåt och det är snart dags för volym nummer två i krönikan om ” Kakanien” .
2 kommentarer:
såg Strindbergs lilla röda på biblioteket, en sån vacker bok, fick dock inte plats i handväskan då
Hannele: Verkligen en mycket vacker bok- och tung!
Skicka en kommentar