Jag har läst ”Dödgrävarna” av Rüdiger Barth och Hauke Friedrichs- en skrämmande krönika över Weimarrepublikens allra sista månader. Boken är skriven i dagboksform och bygger på ett djupt grävande i olika källor. I november år 1932 var Tyskland ett land i djup kris. Arbetslösheten var skyhög, folk svalt, frös och for illa. På gatorna rådde djungelns lag. Knivar, skjutvapen och andra tillhyggen användes flitigt och det gällde att inte vara på fel plats vid fel tidpunkt. Inbördeskrig hotade och demokratin sjöng sin svanesång. I kulisserna väntade Hitler, som ett hungrigt rovdjur. ”Dödgrävarna” är en kuslig berättelse om ett samhälle i fritt fall, ett samhälle utan styrsel/styre på väg mot avgrunden. I boken finns många aktörer och förutom politikerna får man stifta bekantskap med framför allt journalisterna och författarna - som ser, förstår och skriver ( de flesta av dem tvingas gå i exil efter Hitlers maktövertagande).
Alfred Kerr var framför allt teaterkritiker men han skrev inte bara om scenens värld och han var en mycket modig man. Hans frispråkighet tvingade honom i hastig landsflykt redan år 1933. Efter ett antal ” nedslag” hamnade han till slut i England dit hans familj också lyckades ta sig. Dottern Judith skrev senare om sina upplevelser under den här tiden i romanen ” När Hitler stal den rosa kaninen” ( finns i svensk översättning). Även Alfred Kerrs essäer och artiklar finns att läsa i bokform ( i nya utgåvor) men då får man hålla sig till originalspråket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar