Jag bor i en relativt snöfaittig del av Sverige. Vanligtvis, det vill säga. När det vill sig illa ser närområdet ut lite som på Andersen Rings målning. Här i det platta landskapet blir kombinationen snö och blåst till det vi kallar fyk. Drivorna växer rekordsnabbt och samlar sig på olämpliga platser. Snön är tung och packas som betong. Det finns mycket skrivet om snö i litteraturens värld. Det vackraste, i mitt tycke, har James Joyce åstadkommit i novellen ” The Dead” i the Dubliners.
” His soul swooned slowly as he heard the snow falling faintly through the universe and faintly falling, like the descent of their last end, upon all the living and the dead.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar