Jean Hubers porträtt av Voltaire i arla morgonstund är kanske inte direkt smickrande. Huber tillbringade många år tillsammans med den store filosofen och det kom att bli en hel del avbildningar i olika tekniker och former. Voltaire fann sig i att bli förevigad på detta sätt.
Tidskriften ” Secrets d’histoire” innehåller en lång artikel om Voltaire och upplysningen - ett outtömligt ämne och upplysningstiden ( liksom om Voltaire) har det skrivits mängder om, så klart. Jag har länge haft Anthony Gottliebs ” The Dream of Enlightenment” på mitt läsbord och jag hoppas att de kommande helgerna ska ge mig tid att fördjupa mig i läsningen om denna omvälvande tidsperiod.
Ett lite ovanligare perspektiv på upplysningstiden har Carolyn Purnell som har fördjupat sig i hur synen på våra sinnen fick en hel del udda tankar att frodas. Kattpianon och kaffe i stor mängd, uppväckande av de döda genom att blåsa rök i valda (nedre) kroppsöppningar - detta och mer därtill avhandlas i Purnells bok ( som jag ännu inte har skaffat). Hur som helst - allt detta låter alldeles lagom udda och oemotståndligt som lektyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar