Min oldefar Christian var en framåtsträvande man. Han ansåg att kvinnor hade lika stor rätt till utbildning som män och hans tre döttrar fick alla studera vidare. Två av dem blev fotografer och den äldsta dottern fick handelsutbildning. I slutet av 1800-talet var kvinnans ställning på väg att långsamt förändras men det skulle dröja ända till 1915 innan kvinnlig rösträtt infördes i Danmark ( i Sverige var det magiska året 1919).
Amalie Skrams roman "Lucie" kom ut år 1888 och den skildrar ett mycket tragiskt kvinnoöde. Den unga och levnadsglada Lucie arbetar som så kallad "tivoliflicka" och hon har redan haft en del äventyr i sitt liv. Nu har hon fått en ny beundrare, änklingen Theodor Gerner, en betydligt äldre advokat. En ny tillvaro hägrar för Lucie och när Theodor friar till henne tackar hon ja. Ingenting blir som hon har tänkt sig.
Amalie Skram slår ner på dels de stora sociala klyftor som fanns dels på kvinnans svaga ställning, framför allt i äktenskapet. Lucie tvingas till en andlig slavtillvaro för att "passa in" och hon blir allt olyckligare. Katastrofen drabbar henne efter ett gräl då hon lämnar hemmet i affekt. Efter det blir inget som förut och tragedien fullbordas på bokens sista sidor.
Amalie Skrams roman handlar om underkastelse, förlorat hopp och om att inte höra hemma någonstans i världen. För Lucie blev det goda partiet en fruktansvärd kvinnofälla och som läsare kan man bara rysande följa med i detta kvinnoöde.
"Lucie" hittade jag i bibliotekets magasin. Gidlunds förlag gav ut år 1980. Översättningen är gjord av Maj Frisch.
2 kommentarer:
du gör fina fynd
Hannele: Bibliotekets magasin är fyllt av gamla (och ibland inte så gamla) bokskatter.
Skicka en kommentar