Gentlemen

Det kommer inte att handla om Klas Östergrens roman och det kommer heller inte att handla om Robert E Lee (fotot ovan), men general Lee har sin givna plats i kategorin gentlemen , han var en typisk "southern gentleman".

En äldre bekant till mig har lämnat detta liv och han lämnar ett stort tomrum efter sig även om vi inte stod varandra särskilt nära. NN var en gentleman ut i fingerspetsarna och när jag läser definitionen på just begreppet gentleman " en väluppfostrad man, en person som i fråga om vanor, kläder, språkbruk och allmänt beteende uppför sig på det sätt som tidigare var en norm i högre samhällsklasser; en väluppfostrad man som utmärker sig genom artig uppmärksamhet speciellt gentemot kvinnor., så infinner sig en dubbel saknad. Det är ont om gentlemen i dagens samhälle.

Hyfs och god ton var viktiga begrepp i min barndom. Jag är uppväxt i en tid då politiker kallade varandra för "herr"- det var herr Erlander, herr Hjalmarsson och herr Hedlund för att ta några exempel. Den tiden är förbi sedan länge och det är inte utan att jag saknar den. I svensk press kan man numera i stället läsa artiklar om bruna råttor och i USA har en viss presidentkandidat tappat alla skrupler (om han nu någonsin haft några). Jag kan inte påstå att jag är förhoppningsfull inför framtiden.

Jag har tröstat mig med att ta fram en bok som min nu bortgångne bekant rekommenderade till mig och talade sig så varm inför, nämligen Stina Otterbergs "Älska, Dricka, Sjunga, Leva, Dö - en essä om Erik Axel Karlfeldt.

Sub luna

från Hösthorn av Erik Axel Karlfeldt

Sub luna amo.

Mörk är min brud,

brinner i bruna kvällar,

dansar i månglitterskrud,

doftar som nattglim

under en kornblixtsky,

svalkar som morgondaggen,

växlar som nedan och ny.

Sub luna bibo.

Mörkt är mitt öl,

svartmältat korn dess kärna,

skummet som månglittermjöl.

Tankar och löjen

sväva kring kannans rund,

sväva som läderlappar,

sväva som guldlöv i lund.

Sub luna canto.

Mörk är min sång,

suckar som vågor i vassen,

rullar som bränningens gång,

reser sig trotsig,

sjunker tillbaka tung,

ebbar sin tid och flödar,

gammal och kvalfullt ung.

Sub luna vivo.

Mörkt är mitt liv,

ringa och vanligt i öden,

sorger och tidsfördriv.

Gärna jag delar

tingens förgängliga lott,

lycklig att lida och njuta

jordelivets fulla mått.

Sub luna morior.

Mörk är min grav.

Giv mig åt namnlös torva

eller åt vind och hav:

vilan i mullen,

eller ett skärat stoft,

fladdrande som min längtan

    fladdrat mot månklara loft.