Ja , nog undrar jag var alla böckerna om släkten Thibault har hamnat någonstans? Det är inte många bibliotek som hyser den här romansviten längre, det är bara att konstatera. På Bokbörsen kan man hitta något men jag inser att det blir enklast för mig att skaffa den här så kallade "roman fleuve" på originalspråket. Jag har läste några av böckerna i serien som ung (nu är jag gammal) och jag tror att jag skulle läsa på ett helt annat sätt idag.
Jag råkade hitta en av studentföreningen Verdandis småskrifter (nr 399) i mina hyllor i går- den har titeln "Roger Martin du Gard" och författare är ingen mindre än "Hin Håles späckhuggare" Stig Ahlgren (1910-1996). Häftet är från 1937 och Ahlgren skrev naturligtvis i anledning av Martin du Gards Nobelpris i litteratur samma år.
"--- om Thibaultcykeln gäller att en genialisk arkitekt för en gångs skull vidtalat en fullgod byggmästare: plan och utförande har smält ihop till en karaktärsfull enhet" , så skriver han, Stig Ahlgren och så fortsätter han med att recensera romancykeln i alla dess delar. (Sju delar - tio volymer) bestod den av år 1937.
Jag tycker att det är på sin plats att citera några rader av Stig Ahlgren tagna från ett helt annat sammanhang.
"Det goda danska talesättet att Smagen er forskaellig lyder i svensk vulgäröversättning: smaken är fårskallig. Andras smak nämligen. Min egen är alltid felfri. Det latinska visdomsordet, De gustibus non est disputandum, att i smakfrågor ska man inte klösa ögonen ur varann, betyder helt enkelt: jag har rätt- du har fel, således behöver vi inte diskutera."----
-
"Smaken är spontan och kan odlas. Vi byter smak, förnyar den, får den att gripa om ett allt större register. Men allt fint behöver man inte uppskatta. Valet är fritt. Smagen er forskaellig! Om den sedan är fårskallig är den resandes ensak." (från "Smak och konst" i All världens berättare, maj, 1945).
2 kommentarer:
Ars longa, vita brevis: om man hade haft all tid i världen skulle man kunna sätta av ett eller annat år till franska familjekrönikor från 1900-talet, alla i många band.
Man kunde börja med Romain Rollands konstnärsroman Jean-Christophe (10 band), fortsätta med Georges Duhamels om Salavin (5 band) och om Pasquier (10 band), ta sig fram genom Roger Martin du Gards Les Thibault (10 delar) och, om man har orken kvar, klämma in på slutet Jules Romains Les Hommes de bon volonté (28 band).
Men i brist på den tiden kan man i stället läsa Jules Romains unanimistiska berättelse Mort de quelqu´un från 1911, det tar bara någon timme och ger lön för mödan, det är en fascinerande bok, eller ge sig i kast med du Gards sista roman om Lieutenant-Colonel de Maumort som dock tar längre tid.
Den ägnade han sina sista dussinet år utan att bli klar med (i min engelska version fyller den nästan 800 stora sidor, en högintressant tidskrönika).
Duhamel gillade jag när jag sträckläste honom för femtio år sedan, och han är nog värd en återupptäckt. Om man ska begränsa sin läsning av Roger Martin du Gard och Jules Romain så kan man nu när första världskriget kommer att bli ihågkommet fyra år framöver läsa de tre delar av du Gard som har titeln Sommaren 1914och den del av Romains väldiga panorama som heter Verdun.
Om det inte varit så långt mellan Skanör och Auckland och om portot inte hade varit så oöverkomligt dyrt så hade du kunnat få hela serien om Släkten Thibault av mig, alla tio delar i åtta vackert bundna band.
Bonniers gav ut dem 1923-40, med först Louise Åkerman som översättare, sedan signaturen S.J.S. och så Karin och Sven Stolpe (det var nog de som dolde sig bakom initialerna).
Jag råkar också ha Christian Rimestads danska version, i den reviderade upplaga i fem stora delar som Gyldendal gav ut 1963. Då kallades den Familien Thibault.
Det var inte bara Stig Ahlgren som var snabb med sin skrift om 1937 års nobelpristagare, även en annan lundensare gav samtidigt ut en bok om honom, längre och minst lika läsvärd som Ahlgrens Verdandi-häfte: den lika kvicke och till tider lika spetsige professorn i litteraturhistoria med poetik Olle Holmberg.
Roliga citat från Stig Ahlgren som du har med, fast nog stavade han rätt till forskellig? Han översatte ju bland annat en hel del Kierkegaard...
Ivo Holmqvist: Jag beslutade mig faktiskt för att jaga rätt på de första delarna av Jean-Christophe härom året (det fick bli den engelska översättningen) och jag blev mycket förtjust och samtidigt lite bedrövad över att det skulle vara så svårt att få tag på den svenska översättningen. Jo, det är många band men det är ju en författare av rang som har skrivit..... En del av Duhamels Salavin har jag nog i mina hyllor och nu har jag faktiskt beställt de första delarna av Les Thibaults (franska).( Det var snällt av dig att vilja avstå dina egna böcker.)Det kommer att gå lite långsammare att läsa på franska men det blir en nyttig övning för mig. Jag får inte "lata till mig". "Mort de quelqu'un" ska jag absolut försöka få tag på.
Stig Ahlgren stavade säkert rätt så det felet får jag ta på mig.
Stort tack för bokrekommendationerna.
Skicka en kommentar