Colette år 1907 i sitt dansnummer "den egyptiska drömmen". Det var en vågad tid, en brytningstid då man lämnade det gamla och började tänja på gränser och idéer. Colette blev så småningom en mycket upphöjd författarinna- något av en nationalklenod (om uttrycket tillåts). Hon blev tämligen gammal och när hon dog (1954) hade hon sett och upplevt mycket.
Jag är intresserad av den här tiden som väl lite går upp i La Belle Époque och det finns mycket att utforska både i konst och litteratur.
Elaine Showalter har skrivit om den engelska/amerikanska delen av "The Fin- de- Siècle"- och i boken "Daughters of Decadence" presenteras kvinnorna inom "rörelsen" och det är inget dåligt urval- här kan man läsa (främst noveller) berättelser av Kate Chopin, Edith Wharton, Olive Schreiner, Charlotte Perkins Gilman och flera andra.
Det blev en häftig övergång från allt viktorianskt till det mera vågade och avant-gardistiska 1890-talet. Det var novellens storhetstid, läser jag. Det uppstod en mängd nya tidskrifter och vad passade bättre än att fylla några sidor med just en novell? Den viktorianska tiden var en tid med långa romaner, romaner där hjältinnan antingen gifte sig i slutet -eller så dog hon- novellen satte allt på sin spets och krävde en mycket högre intensitet. Edith Wharton uttryckte det så här: " Instead of a loose web spread over the surface of life, they have made it at its best, a shaft driven straight into the heart of experience."
Fortsättning följer.
2 kommentarer:
Håller med dig, Ingrid, en mycket intressant tid. Modernismens genombrott, alla olika mer eller mindre galna -ismer: symbolism först senare futurims, dadaism, etc. Man experimenterade och chockerade.
Lustigkulle: Man kunde önska sig en tidsresa... in i allt det där galna och chockerande. I brist på en sådan får det bli så mycket jag kan komma över att läsa.... jag börjar med Showalters lilla antologi så får vi se vad som kommer härnäst.
Skicka en kommentar